Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i december 1854
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
IiEO TOLSTOJ
svart krage och inga stjärnor. Den förre har redan druckit litet
för mycket, och på hans pauser i talet, på den osäkra blicken,
som uttrycker tvivel om han skall bli trodd, och framför allt
på den alltför Stora roll han själv spelar i allt detta och det alltför
ohyggliga som händer märks det att han skarvar och broderar.
Men ni intresserar er inte för de där historierna, som ni
kommer att få lyssna till i alla delar av Ryssland under åratal framåt.
Ni vill komma till bastionerna så fort som möjligt, framför allt
till fjärde bastionen, som ni hört så mycket berättas om. Då
någon säger att han varit på fjärde bastionen ligger det alltid
tillfredsställelse och stolthet i hans ton; då någon säger: — Jag
skall till fjärde bastionen, märker man alltid hos honom en viss
oro eller en liknöjdhet som inte verkar naturlig. Då man vill
skämta med någon, heter det: Du borde placeras på fjärde
bastionen; då man möter sjukbårar och frågar: — Varifrån? svaras
det vanligen: — Från fjärde bastionen.
Det råder överhuvud två helt och hållet skiljaktiga åsikter
om denna fruktansvärda bastion: deras, som aldrig varit där och
äro Övertygade om att fjärde bastionen är Säker död for envar
som beträder den, och deras som ligga kommenderade där
liksom midshipmannen med de vita ögonbrynen och som på tal
om fjärde bastionen berätta er att där är torrt eller smutsigt,
kallt eller varmt i jordkojan och så vidare.
Under den halvtimme ni tillbragt på restaurangen har vädret
hunnit ändra sig: dimman som legat utbredd över havet har
samlat sig till gråa, dystra, fuktmättade moln och dolt solen.
Ett melankoliskt duggregn silar ned och väter tak, trottoarer
och soldatkappor.
Efter att ha passerat ännu en barrikad går ni ut genom porten
till höger och fortsätter uppför en bred gata. På andra sidan
denna barrikad äro husen obebodda, det syns inga skyltar,
husportarna äro förspikade med bräder, fönstren utslagna, här är
en husknut sönderskjuten, där ett tak genomborrat.
Byggnaderna förefalla som gamla prövade Veteraner och tyckas stolt
och litet föraktfullt se ned på er. Ni snavar på kanonkulor och
trampar ner i vattenfyllda gropar, som bomber rivit upp i
Stenläggningen. Ni möter eller går om truppavdelningar,
svartahavs-kosacker, officerare. Någon enda gång möter ni en kvinna eller
ett barn, men kvinnan bär inte hatt här, det är en matroshustru
i en gammal pälsjacka och mansstövlar. Då ni fortsätter framåt
gatan, som nu svagt sluttar nedåt, ser ni inte längre hus omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
