- Project Runeberg -  Kosackerna : berättelser /
265

(1944) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i maj 1855 - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOSACKERNA

265

är adjungerad hos ministern för särskilda uppdrag och är en
högst sympatisk person, och nu, när staden är så här tom, är han
en sådan resurs för oss, så du kan inte föreställa dig det) säger
sig säkert veta att de våra besatt Eupatoria så att fransmännen
äro avskurna från alla förbindelser med Balaklava och att vid
tillfället tvåhundra man av de våra stupat men upp till
femtontusen fransmän. Min hustru blev så överlycklig, att hon inte
sov på hela natten, och hon säger, att hon alldeles säkert känner
på sig, att du var med i den där affären och utmärkte dig.»

Trots de ord och uttryck jag avsiktligt kursiverat och trots
hela tonen i brevet blandade sig ett outsägligt vemod i den
glädjekänsla varmed stabskapten Michajlov erinrade sig sin bleka
väninna i guvernementsstaden och hur han brukat sitta med
henne i lusthuset om kvällarna och tala om känslor. Han tänkte
på den hygglige kamraten vid ulanerna och mindes hur förargad
denne blivit, då de spelade kort med en kopeks poäng och han
gick bet, och hur hans fra hade skrattat ut honom, han tänkte
på dessa människors vänskap för honom (kanske misstänkte
han att det från den bleka väninnans sida var mer än vänskap).
Han såg dem för sig i deras dagliga omgivning, det stod ett
förunderligt ljust och ljuvt skimmer omkring dem, och småleende
åt minnena tryckte han handen mot fickan, där det för honom
så kära brevet låg.

Hågkomsterna ledde stabskapten Michajlov över till drömmar
och förhoppningar. — Så förvånad och så glad Natasja skall
bli, tänkte han där han vandrade den smala gränden uppför, då
hon en vacker dag får läsa en beskrivning i »Invalid» på hur jag
var den förste att svinga mig upp på kanonen och har fått
Georgskorset. Till kapten är jag redan föreslagen, och sedan kan det
mycket lätt hända att jag omedelbart blir befordrad till major,
ty det är ju så många som stupat i den här kampanjen och det
blir säkert fler ändå. Och sedan blir det en batalj, och jag som
känd militär får befälet över ett regemente. . . överstelöjtnant. . .
Anna om halsen. . . överste.

Han var redan general och avlade besök hos Natasja, änka
efter kamraten, som nyss hade avlidit, då bulevardmusikens
toner började vibrera starkare i hans öron, människovimlet
fångade hans uppmärksamhet och han fann sig stå på bulevarden
som alltjämt samme stabskapten i infanteriet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:15:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kosacker/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free