Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - XII - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
327
Antingen mister man ett ben eller också en arm — det är alltihop,
det. Nej, bäst att akta sig. Här i stån går det väl an — men på
baxion, där är det förskräckligt. Man gör inte annat än läser
böner . . . Titta på den rackarn, så nära den går, tillade han,
då en bombskärva i detsamma susade tätt förbi dem. Nu,
fortsatte han, har jag fått order att visa ers välborenhet Vägen, och
order måste man ju lyda, det är klart det. Men vagnen, den har
jag vet inte vad för en, fått ta hand om, och bagaget det ligger
där. Men kommer något bort, då får Nikolajev stå till svars.
Efter ännu några steg kommo de ut på ett torg. Nikolajev
teg och suckade.
— Där står er välborenhets antilleri, sade han plötsligt.
Fråga vakten, han visar er.
Och efter ännu några steg hörde Volodja inte längre
Nikola-jevs suckar bakom sig.
Med ens kände han sig fullständigt och oåterkalleligt ensam.
Denna förnimmelse av ensamhet inför dödsfaran lade sig som en
tung, kall sten på hans hjärta. Han stannade mitt på torget,
förvissade sig med en blick om att ingen såg honom, tog sig om
huvudet och tänkte med fasa: — Gud, är jag verkligen en pultron,
en gemen, eländig pultron? . . . Har jag verkligen inte mod att
dö för fäderneslandet, for tsaren, jag som så nyss drömde om det
som om något så härligt! Nej, jag är en olycklig, Ömklig varelse.
Och med en känsla av förtvivlat självförakt frågade Volodja
vakten efter batterichefens bostad och styrde stegen dit.
XIII.
Batterichefens bostad, som vakten visade honom, var ett
litet tvåvåningshus med ingång från gården. Genom ett av de
med papper förklistrade fönstren lyste ett svagt ljussken. På
trappan satt en kalfaktor och rökte pipa. Han gick att anmäla
Volodja hos batterichefen och ledsagade honom in.
Under en sönderslagen spegel mellan två fönster stod ett bord
belamrat med handlingar. Rummets Övriga möblering utgjordes
av några stolar och en järnsäng med snygga sängkläder och en
liten matta framför sängen.
Bredvid dörren stod en grann karl med stora mustascher —
en fältväbel med kors cch en ungersk medalj på kappan. Fram
och tillbaka mitt i rummet gick en undersätsig, omkring fyrtio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
