Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte i fält med en Moskvabekant. Ur furst Nechljudovs kaukasiska dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
IvËO TOLSTOJ
tyst vid min sida och bytte ideligen oroligt takt för att inte
komma före eller efter.
■— Jag stor er väl inte? sade han i mild, sorgsen ton. Såvitt
jag kunde se i mörkret hade hans ansikte ett djupt tankfullt
och svårmodigt uttryck.
— Visst inte, svarade jag, men eftersom han ingenting sade
och jag inte visste vad jag skulle säga, gingo vi rätt länge tysta.
Skymningen hade nu efterträtts av fullständigt nattmörker,
över bergens svarta profil glödde en grann aftonrodnad, på den
frostigt ljusblå himlen Över våra huvud tindrade små stjärnor,
runt omkring i mörkret lyste det röda skenet från de rykande
lägereldarna, närmare oss hade vi de gråa tälten och vårt batteris
svarta jordvall. Det närmaste bålet, kring vilket våra kalfaktorer
sutto och Värmde sig under lågmält samspråk, kastade då och
då en ljusreflex på våra kanoner och belyste vaktposten, som
med kappan över axlarna avmätt gick fram och tillbaka på
vallen.
■—• Ni kan inte föreställa er hur stor glädje det är för mig
att få tala med en person sådan som ni, sade Guskov, fast han
hittills ej talat om just något med mig. Det kan bara den förstå
som har varit i mitt läge.
Jag visste inte vad jag skulle svara, och vi tego åter, fast
han tydligen önskade öppna sitt hjärta för mig och jag gärna ville
lyssna.
— Varför blev ni. .. vad var det som orsakade er motgång?
frågade jag slutligen, ur stånd att hitta på någon bättre
inledning.
— Har ni verkligen inte hört talas om den olycksaliga
historien med Metenin?
— Det var visst en duell, tror jag, jag har ett otydligt minne
av att ha hört något sådant, svarade jag. Jag har ju legat i
Kaukasien så länge.
— Nej, det var inte någon duell, det Var den där dumma,
förskräckliga historien. Jag skall berätta er alltsammans, eftersom
ni inte tycks ha hört det. Det var samma år som jag träffade
er hos min syster. Jag Var bosatt i Petersburg då. Jag hade
på den tiden, skall ni veta, vad man kallar une position dans
le monde, och det en ganska god, om än inte lysande. Mon père
me donnait tiotusen par an. 49 blev jag lovad en post vid
legationen i Turin, en morbror till mig kunde och var alltid villig
att göra en hel del för mig. Ja, det är förbi nu, men j’étais regu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
