- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
16

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prolog - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»var nu artig och försiktig. Han är din gudfar, och din
framtidberor på honom — glöm inte det.»

Inkomna i den glastäckta vestibulen, tillfrågades de af
portvakten, om de sökte de unga prinsessorna eller grefven.
Då han hörde att besöket gällde grefven, sade han, att hans
excellens var så allvarsamt sjuk, att han icke kunde taga
emot någon.

»Låt oss vända om», sade Boris.

»Käre Boris», sade modern bedjande; »jag vet nog»,
fortfor hon vänd till portvakten, »att grefven är mycket sjuk,
och det är just därför jag kommit hit. Men jag skall visst
icke besvära honom... jag vill bara träffa furst Vasili
Kuragin. Gå och anmäl oss, är du snäll.»

De visades in i en större sal, och om en kort stund
kom fursten ut till dem.

»Vi råkas under bra sorgliga förhållanden, käre furste»,
sade furstinnan, och hennes ögon antogo helt plötsligt ett så
sorgset uttryck, att Boris’ läppar drogos till ett flyktigt leende.
»Huru mår vår stackars käre sjukling?» frågade hon, utan
att låtsa märka den kalla, föraktfulla blick han gaf henne.

Han ryckte på axlarna till tecken, att grefvens tillstånd
var hopplöst.

»O, det är förfärligt! — Det här är min son... han
ville så gärna själf tacka er.»

»Det gläder mig, att jag kunnat vara er till någon
tjänst», sade fursten, tummande på sitt bröstkrås.

»Jag skulle så gärna ännu en gång ha velat tacka onkel
för all hans godhet mot mig och Boris. Boris är hans
gudson!» tillade hon med eftertryck på orden, som om detta
vore något mycket glädjande för fursten.

Men denne såg tankfull ut och rynkade pannan.

Hon förstod genast, att han befarade att i henne finna
en farlig medtäflare om det väntade stora arfvet och
skyndade sig därför att lugna honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free