- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
21

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prolog - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

idiot», svarade prinsessan, som härmed trodde sig hafva sagt
någonting riktigt bitande och kvickt.

»Min kära prinsessa Katharina», började fursten åter
tydligen otålig, »jag har icke kommit hit för att disputera
med dig, utan för att tala med dig om dina egna intressen.
Jag säger dig alltså för tionde gången, att om testamentet
och brefvet finnas bland grefvens papper, hafva du och dina
systrar ingenting att vänta af arfvet. Tror du inte mig, så
vänd dig till en lagkarl. Jag har nyss talat med grefvens
affärsombud, och han säger detsamma.»

Plötsligt tycktes ett ljus uppgå för den envisa
prinsessan. De smala läpparna hvitnade, och hennes röst ljöd
gäll och uppretad.

»Jo, det vore fint! Det är tacken för att man
uppoffrar sig för honom! Bravo! Utmärkt! Men jag behöfver
lyckligtvis ingenting. Ah, jag har länge vetat det, ehuru
jag försökt att glömma det. Afund, falskhet, intriger — det
var hvad jag hade att vänta mig i detta hus. Jag begriper
nu allt, och jag vet också, hvem jag har att tacka för det.
Det är just er skyddsling, den där rara furstinnan
Drubetskoi, som jag inte skulle vilja ha till kammarjungfru en gång,
den eländiga, gemena varelsen! Hon intrigerade sig in här
i vintras och berättade för grefven de ohyggligaste saker om
oss alla, i synnerhet om Sofie — ja, jag kan inte tala om
för er, hvad det var. Grefven lät oss inte komma in till
honom på fjorton dar, och det var just då han skref det
där vedervärdiga papperet, som jag inte trodde dugde
någonting till.»

»Men hvarför har du inte talat om det för mig långt
förut? Hvar finnes det?

»I mosaikportföljen, som alltid ligger under hans
hufvudkudde. ... Ja, det är just den där gemena människan, och
om det är någon synd jag har på mitt samvete, är det att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free