Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 49 —
rödbrusigt ansikte och glänsande svarta ögon. Mustascher
och hår voro af samma färg. Med dyster min och sänkt
hufvud närmade han sig dörren.
»Lavruschka!» skrek han med skorrande röst och i
vresig ton. »Kom hit, din fårskalle!»
»Hå — är du redan uppe!» sade han, då han kommit
in i rummet.
»Jag har varit uppe länge, jag», svarade Rostov; »jag
har varit ute och skaffat foder, och så har jag sett fröken
Mathilda.»
»Håhå! Jag däremot råkade vackert ut i går kväll!»
ropade Denissov. »En sådan otur! När du begaf dig i
väg, började det. Hit med te!»
Han ref sig med båda händerna i sitt tjocka, svarta hår.
»Det måtte ha varit hin själf, som förledde mig att gå
till den där råttan!» — Detta var ett öknamn på en af
officerarne. — »Kan du tänka dig, att jag inte kunde ta
hem ett enda spel!»
Denissov tog den tända pipan, som hans uppassare
räckte honom, och dunkade med henne mot golfvet, så
gnistorna yrde omkring. Till sist slog han sönder henne,
kastade henne ifrån sig och försjönk i tankar. Men plötsligt
blinkade han och såg förnöjd på Rostov med glänsande ögon.
»Om det ändå hade varit några fruntimmer där, men
ingenting att göra annat än att supa. Hellre ville jag vara
ute i en brinnande drabbning. »Hvem där?» frågade han,
vändande sig mot dörren, hvarifrån hördes tunga steg och
klirret af sporrar.
»Fältväbeln!» sade Lavruschka. Denissovs uppsyn blef
ännu dystrare.
»Dumt!» utbrast han och kastade penningpungen, som
innehöll några få guldmynt, på bordet. »Räkna, Rostov,
min käre gosse, huru mycket jag har kvar, och stoppa
Krig och /red. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
