- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
117

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— io7 —

har det gått till? Så hastigt! Men huru skall det nu bli?
Det vet jag icke! Men det ges nu icke någon undanflykt.»

Plötsligt nådde en bekant röst hans öra, men Peter var
så fördjupad i tankar, att han icke förstod, hvad man sade
honom.

»Jag frågar dig, om du här haft något bref från
Andrei Bolkonski?» upprepade furst Vasili för tredje gången.
»Hvad du är tankspridd, käre vän!»

Furst Vasili skrattade, och nu såg Peter, att alla, alla
sågo skrattande på honom och Helena.

»Nå, hvad rör det mig, om ni vet det allihopa?» tänkte
Peter.

»Nå, när skref han sist? Från Olmütz?» upprepade
furst Vasili under förevändning, att han måste få veta det
för att afgöra en dispyt.

»Måste jag nu tala om sådant skräp?» tänkte Peter,
men högt svarade han med en suck: »Ja, från Olmütz.»

Efter supén begaf man sig in i salongen, och snart
därpå började gästerna taga afsked. Härvid blef Peter en
lång stund ensam med Helena i lilla salongen. Han hade
också ofta förut under dessa sex veckor varit ensam med
henne, men aldrig talat med henne om kärlek. Nu hade
han en känning af, att detta var alldeles nödvändigt, men
kunde omöjligt besluta sig för detta sista steg. Något måste
han dock säga. Han frågade henne, om hon hade varit
nöjd med aftonen, och med sin vanliga enkla rättframhet
svarade hon, att denna namnsdag för henne varit en af de
angenämaste.

Några släktingar sutto ännu kvar i stora salongen.
Furst Vasili satt i ett hörn med slutna ögon och tycktes
vara på väg att somna.

»Aline», sade han efter en stund till sin fru, »se efter,
hvad de göra!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free