Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- i48 -
Alexander själf ville taga öfverbefälet, skulle man besegra
hvem det än vara månde. Så tänkte Rostov och de fleste
officerarne med honom. Alla voro vissare öfvertygade om
kommande segrar, än om de redan vunnit två drabbningar.
Dagen efter revyn skyndade Boris till Olmütz för att
begagna sig af furst Andreis vänskap och erhålla en bättre
anställning, kanhända som adjutant hos någon af det högre
befälet. Efter åtskilligt sökande och sedan han vid flera
tillfällen hade funnit, huru oändligt litet en fänrik vid gardet
hade att betyda bland alla storheter, som samlat sig i
högkvarteret omkring kejsarens och högste befälhafvarens personer,
träffade han ändtligen furst Andrei Bolkonski.
»Nåå, käre vän, ni hyser alltså fortfarande den önskan
att bli adjutant?» sade fursten.
»Ja», sade Boris; rodnande mot sin vilja, »jag skulle
vilja bedja högste befälhafvaren», och han tillade likasom
urskuldande, »därför att jag fruktar, att gardet icke kommer
med i elden.»
»Vet ni hvad vi ska’ göra! Jag har en god vän, som
därtill är en präktig karl, generaladjutanten furst
Dolgoru-kov; till honom ska’ vi gå, få vi se, om han inte kan göra
det möjligt att behålla er hos sig eller annars placera er —
något närmare solen.»
Det var sent på aftonen, när de kommo till slottet i
Olmütz, som beboddes af kejsaren och hans svit.
Samma dag hölls krigsråd, hvari alla medlemmarne af
det österrikiska »hofkrigsrådet» och båda kejsarne deltogo.
Mot Kutusovs råd hade däri beslutats att oförtöfvadt anfalla
Napoleon och leverera en hufvuddrabbning. Med anledning
af detta beslut samt de båda kejsarnes närvaro var
stämningen i högkvarteret mycket entusiastisk, i synnerhet hos de
yngre och ifrigare officerarne. Den strategiska planen var
ända in i de minsta detaljer bekant för den österrikiske
generalen Weihrother, som anförde trupperna. Och Bonaparte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
