Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 4 6
höra talas öm ett sådant medgifvande från furstens sida,
men denne stod fast vid sina ord.
Han besökte nu Rostovs hvarje dag, men’utan att taga
sig en fästmans rättigheter gent emot Natalia. De kallade
hvarandra »ni», han bara kysste henne på handen; ja, allt
sedan den dagen han friade var förhållandet emellan dem
ej så förtroligt och öppet, som det hade varit förut. Af
deras uppförande mot hvarandra skulle man hafva trott, att
de icke alls närmare kände hvarandra.
I början kände sig också de andra familjemedlemmarne
förlägna. Furst Andrei föreföll alla som en främling och
Natalia behöfde mycken tid, innan hon kunde vänja de sina
vid fursten, i det hon med stolthet förklarade för alla, att
han väl kunde förefalla egendomlig, men att han var liksom
alla andra människor och att ingen behöfde vara rädd för
honom. Efter någon tid började man också vänja sig vid
honom, och inom familjen återgick man allmänt till sina
gamla lefnadsvanor, utan att bry sig om att han var
närvarande, och fursten blef också allt mer förtrogen med deras
familjelif. Han talade med grefven i ekonomiska frågor, med
grefvinnan och Natalia om moderna, och mëd Sonja om
poesi och fruntimmersarbeten. Ofta utbredde man sig sins
emellan eller i hans närvaro med förvåning öfver alla
omständigheter, som föranledt deras närmande till hvarandra,
och de många förebud, som syftat därpå: furst Andreis
besök i Otradno, flyttningen till Petersburg och likheten mellan
Natalia och Andrei, som gamla dadda hade upptäckt genast
vid hans första besök.
I huset rådde den poetiska, tysta enformighet, hvaraf
i allmänhet ett förlofvadt par omgifves; långa stunder
förflöto ibland, utan att någon yttrade ett ord, och om de
andra aflägsnade sig för att lemna de nyförlofvade på tu
man hand, kunde äfven de sitta tysta, utan att utbyta ett
ord med hvarandra. Sällan talade de om sitt kommande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
