Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 66o —
»Farväl med dig! Far härifrån du också, tag med
dig hvad du kan och säg till folket att bege sig till vår by
vid Riäsan eller till Moskva.»
Alpatitsch tryckte sitt ansikte mot. furstens ben och
snyftade högljudt. Men fursten sköt undan honom med
mildt våld, gaf sin häst sporrarne och jagade i galopp
därifrån genom allén.
Furst Andrei hade snart hunnit upp sitt regemente,
som hade gjort halt vid stranden af en liten damm. Klockan
var två på eftermiddagen. De heta solstrålarne brände
soldaternas ryggar tvärs igenom den svarta uniformsrocken.
Ett orörligt dammoln stod ännu kvar öfver trupperna, oaktadt
de nu rastade; ej en fläkt rörde sig. När furst Andrei red
längs randen af dammen kände han en uppfriskande doft
af fuktig mossa, som gaf honom lust att bada trots det
smutsiga vattnet. Den grunda, till stor del med gräs
igenvuxna dammen var alldeles full af soldater, som med sina
nakna kroppar samt armar och ansigten så röda som
tegelstenar tumlade om under skratt och rop i denna smutsiga
göl som fiskar i en vattenkanna. Deras uppsluppna
munterhet gjorde fursten ännu sorgsnare till mods.
En ung, ljushårig soldat från tredje kompaniet — furst
Andrei hade förut icke lagt märke till honom — gjorde
korstecknet och gick baklänges några steg från stranden för
att med en kraftig sats störta sig i vattnet. En svartmuskig
underofficer stod ända till midjan i vattnet, sträckte på sin
muskulösa kropp och göt frustande som en häst vatten
öfver hufvudet med sina svartbruna händer. Där satt
officeren Timochin på kanten af dammen och gned sig med
en handduk; han blef förlägen, när han fick syn på fursten,
men vände sig ändå beslutsamt till honom och sade:
»Det är riktigt angenämt, ers nåd! Ni skulle också
pröfva på.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
