Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sp 733 —
nu inför det ’afgörande ögonblick, söm skulle tillintetgöra
Kutusov och öfverflytta rifakten i Bennigsens händer, men
om också Kutusov skulle vinna drabbningen, så hade man
icke fördummat att på förhand tillskrifva Bennigsen hela
äran därför. I båda fallen skulle efter morgondagen stora
belöningar utdelas, och till följd häraf befann sig Boris hela;
dagen i ett tillstånd af oro och spänd väntan.
Sedan Kaisarov lämnat dem, kommo en mängd andra
officerare, som Peter kände, för- att hälsa på honom, och
han hann knappast med att besvara alla frågor om Moskva,
som från alla håll ställdes till honom. På allas ansikten
låg ett uttryck af orolig spänning, men Peter tyckte sig märka,
att orsaken därtill snarare var tanken på de bedrifter hvar
och en hoppades kunna utföra, eller på de utmärkelser hvar
och en hoppades vinna, än därpå att frågan om lif eller
död för dem alla skulle afgöras under de närmaste timmarna.
Kutusov fick syn på Peter i den denne omgifvande
gruppen och skickade till honom en adjutant med anhållan
att få tala med honom. Peter skyndade att efterkomma
tillsägelsen, men innan han hunnit gå de få stegen, blef
han förekommen af en man i landstormens dräkt, som gick
fram till Kutusov. Det var Dolochov.
»Huru? Är han också här?» frågade Peter.
»Den karlen tränger sig in öfverallt», svarade man
honom. »Han har blifvit degraderad flere gånger, men huru
det är flyter han upp igen. Nu har han väl något förslag
att göra hans höghet igen. Han lär i natt ha smugit sig
inom den fiendtliga förpostkedjan. Man kan inte förneka,
att han är modig.»
Peter tog af sig hatten och bugade sig djupt för Kutusov.
»Jag försäkrar på min krigareära, att jag har att göra
ett mycket viktigt meddelande», sade Dolochov.
»Så . . . så!» sade Kutusov.
»Jag har tänkt», fortfor Dolochov, »att om jag på för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
