- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
953

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte delen - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 95 2 —

»Och ni visste ingenting om er grefvinnas död, när ni
lämnade Moskva.

»Nej, jag fick veta det först i Orel, och ni kan icke
föreställa er, huru uppskakad jag blef. Vi passade icke för
hvarandra», sade han med en hastig blick på Natalia, i
hvars min han läste en önskan att fä höra, hvad han skulle
säga om sin hustru. »När två människor tvista med
hvarandra, äro alltid båda skuld därtill, och ens egen skuld
kännes alltid tung, när den andra icke längre finnes till.»
Han lade med nöje märke till Natalias belåtna
ansiktsuttryck.

»Och nu är ni alltså fri igen och kan blifva friare»,
anmärkte prinsessan Maria.

Peter rodnade djupt och undvek att se på Natalia.

»Men är det sant, som man säger, att ni har sett
Napoleon och talat med honom?*

»Alldeles icke», svarade Peter skrattande. »Nej, jag
befann mig i långt sämre sällskap.»

»Är det sant då, att ni stannade kvar i Moskva för
att döda Napoleon?» frågade honom Natalia skrattande.
»Jag anade det redan, när vi mötte er, då vi lämnade
Moskva.»

Peter tillstod, att detta var sant, och genom Marias
och i synnerhet genom Natalias frågor lät han förmå sig
att utförligare berätta om sina äfventyr. I början talade
han i den spefulla, gäckande ton, som sedan en tid blifvit
honom egen, men då han kom till alla de faror och
lidanden som han hade bevittnat, kunde han knappast behärska
sin sinnesrörelse. - Om episoden med barnet, som han
räddat/ och kvinnan, vid hvilkens försvarande han
fängslades, yttrade han sig sålunda:

»Det var förfärligt att se alla dessa öfvergifna barn . . .
några af dem brunno upp , . . ett blef räddadt inför mina
ögon . . . kvinnor beröfvades sina tillhörigheter, man ryckte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0957.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free