Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betlehems barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
Betlehem, utan han drömde sig bort till en brännhet öken i
det solrika Libyen. Han såg en legion soldater i en lång,
rät linje dra fram över den gula, spårlösa sanden.
Ingenstädes fanns skydd för solstrålarna, ingenstädes en läskande
källa, ingenstädes sågs en gräns för öknen eller ett mål för
vandringen. Han såg soldaterna, utmattade av hunger och
törst, vandra framåt med vacklande steg. Han såg den ene
efter den andre av dem störta omkull, fälld till marken av
den glödande solhettan. Men trots allt detta tågade dock
truppen stadigt framåt utan att tveka, utan att tänka på att
svika fältherren och vända tillbaka.
"Se där, vad som är skönt!" tänkte krigsknekten. "Se där,
vad som är värt en blick av en tapper man!"
Medan krigsknekten dag efter dag stod på post på samma
plats, hade han det bästa tillfälle att betrakta de vackra
barn, som lekte omkring honom. Men det var med barnen
som med blommorna. Han förstod inte, att det kunde vara
mödan värt att betrakta dem. "Vad är detta att glädjas åt?"
tänkte han, när han såg människor le vid att de betraktade
barnens lekar. "Det är besynnerligt, alt någon kan göra sig
glädje av ett intet."
En dag, då krigsknekten som vanligt stod på sin post
utanför stadsporten, fick han se en liten pilt, som kunde
vara omkring tre år gammal, komma ut på ängen för att
leka. Det var ett fattigt barn, som var klätt i ett litet
fårskinn och som lekte alldeles ensamt. Soldaten stod och gav
akt på denne nykomne, nästan utan att han själv märkte det.
Det första, som han fäste sig vid, var, att den lille sprang så
lätt över fältet, att han tycktes sväva på grässtråens toppar.
Men när han sedan började följa med hans lekar, blev han
ännu mer förvånad.
— Vid mitt svärd, sade han till sist, det barnet leker inte
som andra! Vad kan det vara, som det sysslar med?
Barnet lekte på endast ett par stegs avstånd från
krigsknekten, så att han kunde ge akt på vad det företog sig.
Han såg hur det sträckte ut handen för att infånga ett bi,
som satt på randen av en blomma och var så tungt lastat
med frömjöl, att det knappast förmådde lyfta vingarna till
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
