Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betlehems barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
länge hade jagat. Han kände genast igen dem. Och här lågo
de sovande, ur stånd att försvara sig, helt och hållet i hans
våld!
Hans svärd for rasslande ur slidan, och han böjde sig ner
över det slumrande barnet.
Han förde svärdet sakta ner mot dess hjärta och måttade
noga för att kunna avfärda det med en enda stöt.
Mitt i hugget hejdade han sig ett ögonblick för att se
barnets ansikte. Då han nu visste sig säker om seger, kände
han en grym njutning vid att betrakta sitt offer.
Men då han såg barnet, förökades om möjligt hans glädje,
ty han kände igen den lille pilten, som han hade sett leka
med bin och liljor på fältet utanför stadsporten.
"Ja visst", tänkte han, "jag borde ha förstått detta hela
tiden. Det är därför, som jag alltid har hatat det här barnet.
Detta är den bebådade fridsfursten."
Han sänkte åter svärdet, i det han tänkte: "När jag lägger
ner det här barnets huvud inför Herodes, ska han göra mig
till anförare för sin livvakt."
Under det att han förde svärdsspetsen allt närmare den
sovande, fröjdade han sig med att säga till sig själv:
— Denna gång åtminstone ska ingen komma emellan och
rycka honom ur mitt våld.
Men krigsknekten höll ännu i sin hand liljan, som han
hade brutit vid ingången till grottan, och under det han
tänkte så, flög ett bi, som hade suttit gömt i dess kalk, upp
mot honom och for surrande gång på gång runtom hans
huvud.
Krigsknekten ryckte till. Han kom ihåg bien, som den lille
pilten hade burit hem, och han tänkte på att det var ett bi,
som hade hjälpt barnet att undkomma från Herodes
gästabud.
Denna tanke slog honom med förvåning. Han höll svärdet
stilla och stod och lyssnade efter biet.
Nu hörde han inte mer det lilla djurets surrande. Men
medan han stod där alldeles stilla, kom han att lägga märke
till den starka, ljuva doften, som utströmmade från liljan,
som han höll i handen.
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
