- Project Runeberg -  Kristuslegender /
44

(1904) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flykten till Egypten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KRISTUSLEGENDER

FLYKTEN TILL EGYPTEN.

Långt borta i en av österlandets öknar växte för många,
många år sedan en palm, som var både ofantligt gammal
och ofantligt hög. Alla, som drogo fram genom Öknen, måste
stanna och betrakta den, ty den var mycket större än andra
palmer, och man brukade säga om den, att den förvisso
skulle komma att bli högre än obelisker och pyramider.

Där nu denna stora palm stod i sin enslighet och skådade
ut över öknen, fick den en dag se något, som kom dess
väldiga bladkrona att vagga fram och åter av förvåning på
den smala stammen. Borta vid ökenranden kommo två
ensamma människor vandrande. De voro ännu på det avstånd,
då kameler synas så små som myror, men det var alldeles
säkert två människor. Två, som voro främlingar i öknen, ty
palmen kände ökenfolket; en man och en kvinna, som varken
hade vägvisare eller lastdjur eller tält eller vattensäck.

— Sannerligen, sade palmen till sig själv, dessa båda är
hitkomna för att dö.

Palmen kastade snabba blickar omkring sig.

— Det förvånar mig, sade den, att lejonen inte redan är
ute för att jaga detta byte. Men jag ser inte ett enda vara i
rörelse. Inte heller ser jag någon av öknens rövare. Men de
kommer nog.

"Det väntar dem en sjufaldig död", tänkte palmen.
"Lejonen ska sluka dem, ormarna stinga dem, törsten
förtorka dem, sandstormen begrava dem, rövarna fälla dem,
solstynget förbränna dem, fruktan förgöra dem."

Och den försökte tänka på annat. Dessa människors öde
gjorde den vemodig.

Men på hela öknens rymd, som låg utbredd under palmen,
fanns intet, som den inte hade känt och betraktat sedan tusen
år. Intet kunde fängsla dess uppmärksamhet. Den måste åter
tänka på de båda vandrarna.

44

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:28:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kristleg/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free