Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrgårdens vardag. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr går dens vardag
3
lades till sovplats för sex pigor, genom att skivan borttogs och
blottade en jättelåda, tillräcklig som fållbänk för två tredubbla
syskonbäddar. Herrgårdslivets gamla fasta traditioner representera i många
fall äldre tiders vanor, än vad andra samhällsklasser bevarat,
synnerligast i sådana saker, som höra till en stor hushållnings rikt utvecklade
organisation. I gamla självhushållstider var också herrgården en i sig
sluten ekonomisk organism på ett helt annat sätt än numera kan vara
fallet. Även folkstammen har mångenstädes varit så sluten till
godset, att man inom vissa domäner ännu kan skönja en särskild rastyp,
skild från grannbygdernas bondebefolkning. Den patriarkaliska syn,
som gjorde det oförenligt med gårdens heder, att någon flyttade till
en annan gård, har varit tillämpad i stor utsträckning, och det är
endast ett rätt uppfattat typiskt drag ur svenskt herrgårdsliv, som
August Blanche återgivit i en av sina romaner, där den idealiske
godsherrens förhållande till folket skildras: »Den enda avflyttning man
inom Baronens gods visste av, var den till socknens kyrkogård)).
Griper man nu till memoarlitteraturen för att ur denna rikt
flödande källa hämta några strödda exempel från gångna tiders
herrgårdsliv, skall man snart finna, att denna litteratur i första hand är
till för annat än det normala tillståndet av händelslöst vardagsliv. Det
är icke blott statsmännen som röra sig på ett högre plan. Kvinnorna,
hemlivets vårdare framför andra, fylla också gärna sina minnesblad
med viktigare ting. Fäster, förälskelser och kärlek tar så stor plats i
memoarerna, att det nästan kräves en speciell dosis av eftertanke för
att ej förfalla till den vitt utbredda föreställningen, att gamla tiders
herrgårdsliv helt och hållet var den långdans av nöjen, som en
romantisk fjärrsyn kan göra det till. Det kan dock inte hjälpas att det litet
emellan och ofta utan berättarens avsikt skiner igenom ett och annat,
som ger belysning åt det dagliga levnadssättet. Man kan helt plötsligt
få matsedeln till en vardagsmiddag på Aspenäs i Västergötland hos
överste Lilje under Karl XII:s tåg mot Norge, bestående av jäsmjölk,
fläskpankaka och sötost med kaneisås. Greve Edvard Fredrik, von
Saltza berättar därom i sina familjeanekdoter med en åskådlig
detaljfasthet, som om han själv varit där. Detta var dock ej förhållandet,
ty författaren tillhörde ett annat tidevarv och var dignitär vid Karl
XIV Johans hov, under det att hans fader jämnt hundra år tidigare
tjänat drottning Ulrika Eleonora d. y. som kammarherre. Flera andra
personer i släkten nådde en mycket hög ålder, vilket gör att greve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
