Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. IV. Om förnimmelserna, särskildt begreppen - Varseblifningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
uppfattningen. Föremålet är därför här icke ett obestämdt något,
utan ett med bestämda egenskaper framträdande objekt; mångfalden
icke en kvantitet öfverhufvud, utan en viss, i regeln exakt angifbar
mångfald; sammanhanget slutligen utgör ett på något närmare sätt
anordnadt koexistens- eller successionssammanhang. Framför allt är
det synvarseblifningarna eller åskådningarna i egentlig bemärkelse,
som förmedla denna allsidiga uppfattning. Hos de öfriga sinnena
dominerar vanligen någon viss sida hos det förnumna. Så
förnimmes inom hörselsinnets område företrädesvis en sammanhängande
succession af ljud. I samma mån ett ljud antager en isolerad och
momentan karaktär, närmar det sig därför sensationens typ. Musik
senteras därför strängt taget icke, utan varseblifves — ehuru
språkbruket ju icke öfverensstämmer med detta uttryckssätt —
såsom en mer eller mindre artikulerad succession. Beträffande för
öfrigt varseblifvandet af särskilda egenskaper så är att märka att
detta egentligen innebär en viss abstrakthet i uppfattningen, hvilken
icke tillhör den typiska och omedelbara varseblifningen, som är af
intuitiv natur. Objektet slutligen för det inre ("introspektiva")
varseblifvandet utgöres af själslifvet i dess omedelbart gifna
subjektivitet, mångfalden af förnimmelser, känslor och viljeyttringar,
hvilka, äfven de, förete ett visst sammanhang. Objektet har
emellertid här en afgjord tendens att slå öfver i en annan kategori:
subjektets. Detta är liksom det inifrån förnumna objektet.
Ob-jektförnimmande och subjektförnimmande äro då tvänne urformer
för mänsklig uppfattning, hvilka för öfrigt ligga till grund för hela
världsåskådningar: naturalism och spiritualism.
I sin omedelbara och intuitiva form sammanfaller
varseblifningen med sitt föremål1, men så snart medvetandet närmare
fixerar det senare börjar dess abstraherande och aiskursiva värksamhet,
hvarvid helhetsuppfattningen går öfver i ett successivt
uppmärksammande af föremålets olika bestämningar. Framför det hela
liksom föredrager då åskådningen delarna, och medvetandets blick
blir riktad på detaljerna. Härmed följer en viss
omdömesvärksam-het, ett mer eller mindre afgjordt predicerande. Men under sådana
förhållanden är det uppenbart, att äfven varseblifningen kan vara
bärare af kunskap; ja, just varseblifningskunskapen spelar en
öfverallt så ingripande rol, att den icke behöfver något närmare
påvisande. Frågan om dennas objektivitet och grad af sanning
grundlägger ock ett för hela vårt intelligenslif betydelsefullt problem,
1 en tanke, som Wnndt närmare utfört (i System, S. 87 ff, Logik, I, S. 424,
426) och spelar en stor rol i hans kunskapsteori.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
