Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. V. Om kunskapens innehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
het. Men det mäktar dock ej så fullständigt höja denna i sig rent
andliga värkligliet öfver den sensuella och rumligt bestämda yttre
realiteten, att den icke influeras af den senare. I ett hänseende
hafva för öfrigt de båda sfärerna en gemensam bestämdhet, nämligen
den, att de äro åskådliga i den mera omfattande bemärkelsen af
detta ord. Men denna allmänna föremålsbestämdhet utpräglar
sig gerna — i kraft af ett psykologiskt tvång — i bestämningar,
hämtade från rumsåskådningen. Och för så vidt blir allt
förnimmande ett åskådligt förnimmande äfven af denna senare art.
Allt förnimmande får då ock en tendens att röra sig med
bilder. Icke så, som skulle kunskapen genomgående innebära ett
afbildande — såsom ett sådant kan på sin höjd det reproducerande
föreställandet uppfattas —, men i den meningen, att
kunskapsinnehållet har benägenhet att utforma sig till åskådliga föreställningar.
Bland annat genom att fixera och analysera dessa "tankebilder" bringar
då medvetandet sitt innehåll till förhöjd aktualitet. Till och med
vid ett så abstrakt tänkande som reflektionen: det värkliga
utgör ett helt, utformar sig slutligen denna helhetsföreställning till en
tankebild, visserligen utan fixa konturer, men dock med karaktären
af ett slags åskådningskontinuum, hvilket i sin ordning blir logiskt
subjekt för de eller de speciella bestämningarna. Yårt
förnimmande tillhör för öfrigt i detta hänseende de genom inga fixa gränser
skiljbara, gradvis försiggående öfvergångarnas område. En skala
af former alltifrån det utpräglade åskådandet till det nära nog
fullständigt åskådningsfria förnimmandet blir då alltid tänkbar. I
hvilket fall som hälst ingår i all uppfattning af föremål element,
som sammanhänga med och ursprungligen tillhöra det omedelbart
gifna åskådliga erfarenhetsinnehållet. För så vidt hade Hume
anledning att yrka, att man borde återföra hvarje "idé" till den
sensation, som låg till grund för densamma.
Det måste emellertid erkännas, att det är så godt som omöjligt
att bringa frågan om det mänskliga förnimmandets
åskådningsbestämdhet till ett allmängiltigt afgörande. Betydande individuella
olikheter göra sig här faktiskt gällande, och att tänka "rent" är
ett slags talang, som gifvetvis icke enhvar besitter.
Redan inom sinnesområdet framträda dessa olikheter. Stumpf yttrar
(Psychologie n. Erk.-theorie, S. 19) »Nativisten und Empiristen der
Gegenwart, so sehr sie in der Theorie der Raumvorstellung auseinandergehen,
sind doch darüber vollkommen einig, dass es unmöglich ist, Raum,
Ausdehnung, Gestalt ohne irgendwelche Sinnesqualität vorzustellen. Es ist
mir überhaupt nur ein einziger Autor bekannt, der hierein noch offen Kants
Partei vertritt und sich die Fähigkeit zuschreibt, ein Quadrat auf einem
beliebigen Hintergrund vollkommen farblos (auch nicht etwa schwarz, grau,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
