Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XI. Inledning. Om tvifvel på kunskapens sanning. Skeptiska argument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
ningsinnehåll, blir tilliten till den naiva realismens
sanningsmakt ohjälpligt rubbad. Nämda åsigt innebär följaktligen, om den
uppträder med anspråk på att vara den sanna uppfattningen om
den transscendenta värkligheten, ett fullständigt själf bedrägeri.
Steg för steg har den ock öfvergifvits af både filosofien och
naturvetenskapen.
Om s. k. naiv realism: Paulsen, Einl., S. 370. Schuppe, Grundr.,
S. 1, 2. Külpe, Einl., S. 217 ff., Hartmann, Das Grundproblem d.
Erk.-theor., S. 1 ff. Wundt, System, S. 89 ff. Seydf.l, Der sog. naive
Realismus, i Vierteljahrsschr. f. wissensch. Philos., Jahrg. 15 (1891).
Naturvetenskapen, resp. den naturvetenskapliga realismen kan
sägas hafva ombildat den naiva realismen därhän, att den faststält.
att den omedelbart gifna kvalitativt bestämda yttre värkligheten
utgör en subjektiv företeelsevärld, hvilken visserligen har sitt
objektiva korrelat i en viss tingens ordning, men icke såsom sådan
utgör en af medvetandet (människans "sensorium") oberoende
realitet. Färger, lukter, smaker och öfriga sinneskvaliteter hafva ej
ens någon likhet, om ock ett lagbundet sammanhang med det
objektiva korrelat, som betingar dem; de utgöra blotta "tecken" och
"symboler" (s. 71), visserligen hänvisande på en objektiv ordning,
men utan adekvat öfverensstämmelse med denna. Antydda objektiva
värld är emellertid för den naturvetenskapliga realismen icke ett
fullständigt obekant X. Den konstitueras nämligen enligt denna
af den egentliga materien, hvilken alltså utgör de omedelbart gifna
naturföreteelsernas substrat. Och det senare tillägges i själfva värket
en mängd bestämningar. Det antages hafva rummet till sin form
liksom äfven tiden; det är af diskret konstitution — åtminstone
enligt en hufvudteori — samt är bestämdt af rörelse; det är
understäldt en mekanisk kausalitet och har för öfrigt åtskilliga andra
egenskaper, hvilka mer eller mindre strängt sammanhänga med de
nu nämda; det utgöres bl. a. af massor och energier. Eller annorlunda
uttryckt: den naturvetenskapliga realismen bildar å ena sidan eller
objektive en innehållsrik molekylär-, atom- och energiteori, å andra
en till en viss punkt genomförd subjektivism. Det är företrädesvis
fysiken och fysiologien, som värkstält denna fördelning af
värkligheten i en subjektiv sfär och en objektiv, den senare en de
kvali-tetslösa massdelarnas (molekylernas och atomernas) värld1. Och
denna reform af den naiva realismen har visat sig så fruktbringande,
att naturvetenskapen nästan genomgående accepterat den och med
dess tillhjälp faktiskt satts i stånd att prestera en både omfattande
och ingående världsförklaring.
1 Jfr Den empirialia naturuppfattningen s. 179 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
