Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - A. Den yttre erfarenheten - 4. Förändring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
bart gifna förändringen stammar från det förnimmande subjektet
(jfr s. 419 ff), det diskreta innehållet däremot från den objektiva
värkligheten. En dylik diskret innehållsbestämdhet företer
förändringen bland annat i och genom den successiva läge- och
hastighetsändring en rörelse erbjuder; vidare genom den öfvergång från
specialkvalitet till specialkvalitet, från intensitetsgrad till
intensitetsgrad, som den kvalitativa förändringen innebär; slutligen genom
den invecklade fortskridning i organisation med ty åtföljande
lifsstegring, som den organiska utvecklingen företer. Huru skulle
det vara möjligt att det förnimmande subjektet själft skulle kunna
framskapa de mot alla dessa moment i förändringen svarande
föreställningarna? Låta vi förändringen i dess helhet representeras
af rörelsen, har det rent subjektivistiska uppfattningssättet bland
annat att förklara, hvarför medvetandet, då det förnimmer rörelse,
förnimmer just en rörelseförändring och icke lika gärna en annan
förändring, vidare hvarför det förnimmer en rörelse med just de
och de växlande lägena och hastigheterna o. s. v. Nu stå
emellertid de angifna tre (eller fyra) hufvudformerna af förändring som
koordinerade fakta i medvetandet utan något upptäckbart
subjektivt samband. Från den rena subjektivismen är ej häller ett
tillfredsställande svar å dessa spörsmål att vänta. Vi måste då
acceptera objektivismens grundtanke och anse att förändringens faktum
väsentligen är en objektivitetens framträdelseform, en art
projektion på medvetandets spegel. Det senare tvingas med andra ord
af någon objektiv ordning att öfvergå från specialföreställning
till specialföreställning i det totala föreställningssammanhang, som
en faktiskt gifven förändring närmast innebär. Men är så
förhållandet, måste äfven den fortsättningstanken följa, att denna
transsubjektiva ordning själf icke är höjd öfver förändring, utan
bildar en skeendets värklighet. Något måste försiggå, tilldraga sig,
hända äfven inom objektivitetens värld, ty endast förändring kan
förklara förändring. Hvilken objektiv förändring medför då den
faktiskt gifna eller fenomenella förändringen? Kunde man besvara
denna fråga vore förändringens problem löst ur metafysisk
synpunkt. —
I likhet med föregående erfarenhetskategorier är förändringen
alltså sammansatt af tvänne grundelement, af hvilka det ena
representerar ett omedelbart gifvet förhållande, det andra däremot
en endast medelbart uppfattlig eller tänkbar realitet. Denna
omständighet blir naturligtvis äfven här afgörande vid den
kunskapsteoretiska pröfningen af förändringsföreställningens
sanningsgiltighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
