- Project Runeberg -  Kunskapslära /
515

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 3. Realsammanliang. Förändring. Kausalitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

515

som hälst förändring synes otänkbart. Alltså skulle följden af
den substantiella realitetens oföränderlighet blifva en
motsvarande den fenomenella världens oföränderlighet; allt skulle bestå
och förblifva i vissa eviga relationer, och värkligheten i sin helhet
förstelna till en enda händelselös identitet. Faktiskt förändrar sig
dock fenomenvärlden. Då den nu förändrar sig genom sitt
substantiella underlag, och vidare en förändring endast kan komma till stånd
genom en annan sådan, så bevisas häraf den till grund liggande
substantiella realitetens egen föränderlighet.

Man antage dock att det substantiella och accidentella bilda
liksom tvänne från hvarandra skilda världar. Det som för oss
närmast varierar är obestridligen jagets egen uppfattning; det öfvergår
från föreställning till föreställning. Kunde nu icke blott denna,
d. v. s. den omedelbart gifna accidenssidan af värkligheten,
förändras, under det att det substantiella underlaget evigt bibehölle sig
oförändradt? Ohållbarheten af detta antagande ligger däri, att
man icke kan uppdraga en dylik skarp gräns mellan det
substantiella och det fenomenella. För uppfattningen blir det nog två
världar ("die Zweiweltentheorie"), men icke i realiteten. Den
accidentella värkligheten beror genomgående af den substantiella och bildar
med denna ett enda obrutet realsammanhang. Den beror först af
medvetandet, alldenstund sinnevärlden är ett medvetenhetsinnehåll.
Men medvetandet är en funktion af jagets lif i det hela.
Förutsätter man nu att jaget ur någon synpunkt är ett substantielt
subjekt, så måste detta vara underkastadt åtminstone den inre
förändring, som består i att det är till och lefver i olika föreställningar
eller, allmännare uttryckt, funktioner. Men man dristar icke ponera
att det mänskliga jaget är ett alltigenom oberoende subjekt, ty
ett slikt antagande skulle leda till solipsism. Beror det, så beror
det emellertid af en sig förändrande realitet, ty jagets förändringar
måste uppfattas som korrelata funktioner af icke-jaget. Och den
transsubjektiva förändring, som åstadkommer jagets öfvergång
från föreställning till föreställning, kan tänkas endast som en
ändring af substanselementens inbördes relationer eller, mera åskådligt
angifvet, en ändring af de intersubstantiella lägena. Vi måste
alltså antaga att den substantiella värkligheten så till vida är
föränderlig, att den bildar ett inbegrepp af substanser i variabla
relationer. Det motsatta antagandet, att den formerar en med hänsyn
till sin inre systematik absolut oföränderlig totalitet, låter ej
förena sig med den faktiskt gifna förändringen. Denna kan nämligen
ej förklaras ur substanselementens rent inre bestämdhet (om man
försöksvis antoge en sådan). Det återstår då ingen annan utväg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:12:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free