Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 3. Realsammanliang. Förändring. Kausalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
555
omständighet som kan anses utmärka ytterligare ett systematiskt
moment hos kategorien i fråga.–
Då spörsmålet om kausalitetskategoriens objektiva giltighet1
något för knapphändigt behandlats i det föregående vilja vi här
återkomma till detsamma.
Kategoriens empiriska giltighet beror på tvänne hufvudsakliga
omständigheter: den är teoretiskt nödvändig eller fordrad af vårt
tänkande, och dess objektiva användning möter icke något hinder.
Däri ligger dess empiriska utilitet. Den användes för att tillgodose
vissa intellektuella kraf, specielt den fordran på förklaring och
ingående orientering, som så lifligt besjälar det hithörande tänkandet.
Och då intet hindrar att determinera den abstrakta
kausalitetstanken på det naturalistiska sätt, som sker i och med det mekaniska,
resp. energetiska kausalitetsbegreppet, så äger denna
determina-tion sin obestridliga giltighet, enär den värkligen förmår att, i
alla händelser till en viss grad, begripliggöra naturföreteelserna och
äfven i andra afseenden, t. ex. genom sin åskådlighet, tjänar
intelligensens intressen. Denna är alltså den empiriska sidan af saken.
Det empiriska betraktelsesättet fordrar icke adekvat sanning inom det
transscendenta området, utan endast en så fördelaktig intellektuell
modus vivendi som möjligt. Det filosofiska tänkandet däremot till—
sträfvar den uppfattningens adekvathet, som är ett med
sanningsidén. Ur sträng sanningssynpunkt ställer sig därför
giltighetsproblemet äfven här annorlunda.
Det djupast liggande af de begrepp, med hvilka vi i det
närmast föregående2 sysselsatt oss är begreppet realsammanhang.
Förändring och kausalitet kunna anses bilda specialfall af detta. Att
värkligheten utgör ett reelt sammanhängande helt är nu en
presumtiv tanke, en grundförutsättning, som visserligen icke saknar
sin förebild inom det empiriskt gifna området, men hvars absoluta
och universella sanningsgiltighet aldrig kan uppvisas med
otvif-velaktig evidens. Här kan endast ett kunskapsteoretiskt beslut
afgöra saken, ett beslut motiveradt antingen af mera teoretiska
intressen, såsom tanken att en ingående kunskap blir möjlig
endast under nämda förutsättning, eller ock af mera praktiska,
t. ex. viljan till befrielse från det oafgjordhetens mer eller
mindre pinsamma tillstånd, som följer all radikal skepticism i
spåren. Detta antagande att all värklighet bildar att enda
realsammanhang är vidare af ytterligt abstrakt innebörd, men just
därför så mycket oanfäktbarare. I samma mån man söker deter-
1 Se i samb. härmed Riehl, Kritie., II: I, S. 257 ff.
2 S. 508 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
