Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XIX. Empirisk transscendens. De psykologiska transscendenskategorierna - 3. Mångfald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
585
dens själslif, och den öfverindividuella, som framträder i de många
mer eller mindre organiserade samlifs- och samhällsbildningar, hvilka,
dels koordinerade, dels öfverordnade, dels i hvarandra ingripande,
förläna mänskligheten i dess helhet dess speciella utprägling och
dif-ferentiation. Ut från en hvar af dessa enheter är en fortgång till
mångfald möjlig och nödvändig. Sina yttersta gränser når, som
sagdt, denna progress å ena sidan i den universella totaliteten af
psykofysiskt bestämda substanser och, å andra, i det system, som
mänskligheten i sin helhet bildar. Men naturligtvis är det här icke
fråga om en diskret mångfald af enhetselement såsom det
ursprungliga och yttersta, utan det primärt och ursprungligt gifna är
fastmer det i sig kontinuerliga och sammansatta hela. Det är endast
i den för öfrigt alldeles nödvändiga abstraktionen, som
tankeprodukter sådana som element, individuella och öfverindividuella
enheter m. fl. existera. —
Att den uppfattning, hvars konturer i det föregående
upp-dragits, delvis är mycket hypotetisk är obestridligt; så antagandet
af den universella besjäling ("panpsykism"), som det psykofysiska
substansbegreppet medför. Men här liksom öfverallt, där en
transscen-dent tankegång nödvändiggöres till följd af den rena erfarenhetens
oförmåga att tillfredsställa tänkandets fordringar, vinner
undersökningen den grad af giltighet, som öfverhufvud kan tillerkännas
densamma, genom att innehålla endast sådana antaganden, till hvilka
nämda erfarenhet själf ger uppslaget. Genom att steg för steg
till-lämpa grundsatsen att låta just erfarenheten och dess hänvisningar
blifva det bestämmande regulativet, ernår kunskapen all den
giltighet, som öfverhufvud är möjlig. Själfva den logiska process, som
denna grundsats förutsätter för sin värkställighet, är däremot
naturligtvis icke af någon objektiv giltighet. Den är endast liksom det
organ, hvilken kunskapside’n tager i sin tjänst. Blott det, som
resulterar genom det logiska tillvägagåendet, d. v. s. själfva de utvecklade,
om möjligt till definivhet bragta tankarna kunna göra anspråk på
objektivitet, resp. sanning. Och det kunna de i samma mån de äro
icke blott logiskt korrekta, utan ock strängt erfarenhetsenligt
grundade och härledda. Hvarför? Därför att kunskap om värkligheten
till sist kan vinnas blott genom värkligheten själf. Denna träder oss
omedelbart till möte endast i erfarenheten. Men utan sammanhang
med den transscendenta realitet, hvaraf nämda erfarenhet är en
funktion, kan det omedelbart gifna inbegreppet af fakta ej antagas
vara. Då måste det ock vara tillåtet att betrakta den faktiska
värkligheten, sådan den i och med den växande erfarenheten
succes-sive presenterar sig för oss, såsom det symboliska uttrycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
