- Project Runeberg -  Kunskapslära /
619

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XXI. Metafysisk transscendens. Kategorien väsen - Väsensbegreppet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

619

greppet väsen icke i motsats till "fenomen"; äfven det senare äger
sitt bestämda väsen, alldenstund det existerar på ett för detsamma
karaktäristiskt sätt och för såvidt är af en viss egenrealitet. Väsen
blir under sådana förhållanden liktydigt med realitet öfverhufvud,
dock med den bitanken, att det är realiteten i sin adekvata
omedelbarhet eller rena objektivitet som afses. Och att uppfatta denna
på ett motsvarande adekvat sätt är att äga den teoretiska
sanningen i dess fulländade form.

Men denna allmännaste betydelse är icke den sedvanliga,
hvari begreppet väsen tages. Enligt den senare är väsen närmast
det samma som grundväsen. Det träder då i motsats till fenomen
eller, mera omfattande, omedelbart gifven värklighet. Följande
tankegång uppbär härvid betraktelsesättet. Den omedelbart gifna
värkligheten måste i följd af sin brist på själfexistens antagas vara
en manifestation eller, allmännare, funktion af en icke omedelbart
gifven realitet. Detta funktionsförhållande förutsätter en realgrund,
hvaraf det gifna beror, och faktiskt blir denna i förevarande fall af
transscendent natur, alldenstund hvarje ponerad omedelbart gifven
realitet i sin ordning skulle bli behäftad med den framhållna bristen
på själfständighet. Väsen blir således liktydigt med transscendent
grund eller realgrund till den fenomenella värkligheten
("fenomenet"). Denna realgrund blir emellertid på samma gång en väsens grund,
emedan den, jämte att den är grund till fenomenet, är något i och
för sig eller af en viss objektiv egenbestämdhet. Dess egenskap
att vara grund blir då visserligen ett moment i dess totala
bestämdhet, men väsendet måste, just i denna sin totalitet, anses äga en
supplerande bestämdhet af rent transfenomenell natur. Det är alltså
realitetens adekvata "An sich", som sammanfaller med dess väsen,
men då detta äfven är grund, så framstår därmed väsendets karaktär
af grundväsen. I enlighet med denna tankegång kan väsen i
förevarande bemärkelse definieras som transfenomenell värklighet, tänkt
icke blott som realgrund, utan äfven i sin på samma gång rena och
fulla objektivitet.

Men hvarför skall den transscendenta värkligheten behöfva
antagas äga något väsen ? Säkerligen har man att närmast svara:
blott och bar grund är en abstraktion. Grunden är dock i
värkligheten en fullständigt bestämd realitet. Den måste då leda
tanken till detta bestämningsrikare hela, som icke kan anses vara
till, emedan det utgör en blott grund, utan fastmer kan vara grund
endast emedan det är till som en dylik fullständigt bestämd
värklighet. Det är uppenbart att denna argumentation äger sin rot
i vårt diskursiva tänkandes sätt att så att säga betjäna sig af mot-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free