Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnoansvar och kvinnorösträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de vunnit rösträtt kunna de genomföra
människoekonomiens principer på alla områden för mänsklig
kraftutveckling och motarbeta människoödslandet i alla dess
former. Framför allt som rovdrift inom landet och krig
mellan landen, vilka båda företeelser äro de värsta
synderna mot människoekonomiens grundsatser. Ännu ske
båda i statsnyttans namn. Vissa klasser utnyttjas för
att frambringa »landets rikedom»; vissa åldersklasser
nedslaktas i kriget för »landets välfärd»! Att dessa
människor, som utsugas och nedslaktas, själva utgöra
landets högsta rikedom och välfärd, detta är den
sanning, som först ur människoekonomiens synpunkt blir
klar för folken. Ena halvdelen av dessa – kvinnorna
– ha utan ansvarig medverkan blivit kastade in i
världskrigets elände. Genom storartad hjälpverksamhet på
alla områden ha de lindrat eländet. En del ha med
stora personliga mödor verkat ej blott för fredsslut, men
för ett framtidstryggande fredsslut. De stridande
landens kvinnor ha därvid ådagalagt en storsyn, ett
högsinne, som ofta överträffat männen i dessa land. Men
trots allt detta komma kvinnorna att stå utanför det
rum där freden en gång slutes. Även om de i några
av de stridande landen kunde förena sig i en bön om
fred, bleve denna icke hörd. Och vore de yppersta
kvinnorna i dessa land så genomträngda av
människoekonomiens sanningar att de öppet predikade det
folkfördärvliga i ett fortsatt krig, då bleve de nu inburade
såsom fosterlandsförrädare!
Och dock, trots allt detta skenbart hopplösa, finnas
strömningar på djupet, som ge anledning till hopp. Det
vanetänkande, vari männen suttit instängda som i en
hermetiskt tillsluten glaskupa, är nu mindre lufttätt.
Liksom en viss hög ton från ett instrument kan komma
ett glas att springa isär, så har nu världslidandets
klagoton vållat en remna i kupan. Man får allt fler
vittnesbörd om att männen börjat ana att det sedan
århundraden uppehållna systemet – nationalegoismens med
dess hemliga fördrag och kapprustningar – är föråldrat.
Att mot andra staters intresse söka vinna fördelar eller
försvara de vunna, har – som Norman, Angell, R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
