- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
605

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 63. ”När träden ha slagit ut — mörk karlsperson med svart arbete — en blank metallvara...”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

605

— Och jag har verkligen en smula att säga om dem,
fortsatte Cello, i det han räckte ut sin knutna hand och
liksom sökte flickans. Vill nu fröken Åvik öppna sin
hand, så skulle det vara ganska förträffligt, sade den
imge mannen.

Fröken Åvik betraktade med nyfikna ögon den
smalaxlade herrn, mönstrade i en blick hans spensliga
gestalt, som syntes något längre, än den i själva verket
var. Cellos ögon hade ett lugnt uttryck, men det fanns
något mera i blicken; det fanns ett ljus eller ett glitter
i den, som ett ögonblick anslog den unga damen.
Han hade just icke något tjusareansikte; det var bara
hans kärlek, som plötsligt sken så starkt igenom och
fördunklade intrycket av de något för röda
kyrkängelskinderna och den självmedvetna näsan. Cello
fällde i fröken Åviks hand ett föremål, och när hon
blickade ned i handen, såg hon Lilla Mussys
guld-hjärta vila där, detta välsignade smycke, som kostat
henne så många tårar, och vilket man äntligen funnit
hängande omkring halsen på Far i Skåpet; denne hade
villigt erkänt, att han ämnat förvara det som ett minne
eller en lyckobringare.

— Fröken Åvik får behålla det så länge, sade han
enkelt. Kanhända polisen vill ha det ett litet ryck igen
för undersökningens skull. Men jag bad att få låna det.

Cello tyckte själv, att han skött sig ganska väl. Han
hade så lugnt och artigt tagit emot fröken Åviks
tacksägelser. Han hade sett ett par tårar i dessa ögon,
genom vars milda mörker han skulle velat dyka till
botten. Han hade känt trycket av hennes händer.
Äntligen hade han, nästan på vippen att explodera av
kärlek, ursäktat sig, tagit upp klockan och förklarat,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0619.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free