Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Postbudet. Ganska svår, men ändå hann jag om alla
andra på vägen.
Freda. Det var just det jag ville veta. Hörde ni om
en resande flicka eller ungt fruntimmer?
Postbudet. Hon som hade en hundpådrivare och en
indian i sällskap?
Freda. Ja. Var körde ni om henne?
Postbudet. I går eftermiddag vid tretiden. De slogo
läger tidigt. Hon såg mycket trött ut.
Freda, När kommer hon?
Postbudet. Jag talade med hundpådrivaren. Han sa’
att de skulle övernatta vid Mooseback och komma hit i
morgon. Det är tjugufem mil, och om de inte bryta upp
för sent, komma de till Dawson vid middagstiden.
Freda. Vad är det för sorts flicka?
Postbudet. Vad menar ni?
Freda. Jag menar hur hon ser ut. Vad tyckte ni?
Postbudet. Å, en så’n där snäll och rar, som behöver
mycken vänlighet. Vacker, ja, förbaskat söt. Blå ögon,
purrigt hår — ögon som skratta och gråta på samma
gång. Men inte kan jag stå här och prata hela dagen.
Jag har för tusen dollars brev att dela ut — en dollar
stycket, och det är ändå billigt. Vi träffas sedan. Adjö
så länge.
Freda, Adjö, Joe. Säg till Sitka Charley att jag vill
tala med honom. (Postbudet går tillbaka till kaminen,
tar sin postväska och skickar Sitka Charley till Freda.
Kaptenen kommer till postbudet och ämnar ta honom med
sig till mrs Eppingwell, då Dave Harney träder emellan.)
Dave Harney. Stopp lite, Joe. Hur går det med den
där tidningen? Ni gick in på femtio.
Postbudet (tar upp sin guldpåse, drar upp tidningen ur
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
