Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. »Konungen är död, lefve konungen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutord tagande ett afsked från sitt verksamma lif. Så lydde
hans afskedsord:
Slutligen och då jag upphör att lefva, må dessa blad förvara
uttrycken af min tacksamhet för den ömhet och innerliga
kärlek, hvarmed jag af en älskad gemål varit omhägnad,
för den lycka och glans, hennes sällsporda dygder
och höga förstånd spridt öfver konungaborg och rike, för
den lydnad och förtroende, älskade barn mig städse visat, för
det fosterländska nit, hvarmed mina söner understödt min
regerings omsorger, för den tillgifvenhet och enighet, som
dem sinsemellan förenat, för den trofasta redlighet, hvarmed
ämbetsmän och tjänare uppfyllt sina åligganden, samt
för den kärlek och välvilja, med hvilken jag af mina trogna
folk varit omfattad.
Hvile öfver riken och konungahus fortfarande den Högstes
välsignelse och nåd!
Sådan min bön uti närvarande stund!
Sådan min sista suck!
Den 19 juni, två dagar därefter, satt han ännu i familjekretsen
och mottog sin nya sondotters första hälsning. Men
snart drog han sig ifrån festligheterna och hufvudstaden ut
till Drottningholm, Särö, Tullgarn, och när han på hösten
återkom till Stockholm, skedde det för att, såsom förut nämnts,
lägga spiran i den äldste sonens händer den 25 september
samma år. Sedan detta skett, lämnade den djupa melankolin
rum för en allt mer och mer tilltagande sjuklig liknöjdhet
jämväl för de ämnen, som han förut omfattat med det lifligaste
intresse. Från den dagen intill hans dödsdag, tjuguen
långa månader, var hans lif knappt halft, ett oafbrutet, tåligt
buret lidande.
I juni 1859 hade svagheten i nedra extremiteternas muskel-
och nervsystem öfvergått till ett nästan fullständigt förlamningstillstånd,
och förlamningen hade sträckt sig äfven till
öfriga af viljan beroende muskler, så att både nedre och
öfre extremiteterna jämte utförsgångarnas slutmuskler voro
nästan fullständigt förlamade, under det att ofrivilliga ryckningar
tidtals satte högra benet i darrande rörelse. Kroppen
hade starkt afmagrat, de ytliga, i läkning ofta stadda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
