Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. »Sveriges förste konstitutionelle konung.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade bitterhet eller misstämning och djupa skåror i för»
troendet.
Man behöfver endast helt flyktigt ställa mot hvarandra
de båda personligheterna med några af deras mest iögon=
fallande drag för att inse den stora kontrasten, och man
skulle nästan snarare finna skäl till förundran öfver, att det
gick så bra som det gick och att samarbetet kunde räcka
så länge som det gjorde.
Monarkens naturell var onekligen rätt brokigt sammansatt:
så t. ex. var han en hurtig obesvärad knekt med militära be=
grepp, intressen, uppfostran och sätt, men ock en man med
starka lidelser och ett stämningsfullt konstnärstemperament,
svärmande för fornnordiska ideal och kämpadater, men ock
sydländskt liflig och, såsom hans vänner och beundrare
offentligt karakteriserat det, ingalunda fri från sydländskt
»gascogneri». Lägg så därtill de från ungdomen invanda
konservativa åskådningarna, de konservativa umgängesvän=
nerna och förtrogna samt miljön af personliga styrelsetra=
ditioner.
Louis De Geers naturell var däremot mera homogen och
enhetlig. Jurist och ämbetsman, noggrann och korrekt samt
trots alla vittra ungdomsidrotter och medlemskapet af Svenska
akademin väl ändå ganska torr; en sens=commun=man, som
ej lät leda sig af stämningar och lidelser, utan af grund=
satser och förståndsresonnemang samt var medveten om ords
och handlingars valör och ansvar.
Redan år 1861 karakteriserades han af J. G. Richert såsom
den där ej for med närd eller sladder, utan säkert visste
hvad han ville och ej fruktade uttala det. Därjämte var
De Geer ärlig och praktiskt liberal af den tidens humani=
tära kynne.
Under sådana förhållanden är det en fadaise eller en löj=
lighet att, som v. Q vanten velat, söka förklaringen till De
Geers mindre fördelaktiga tankar om Karl XV som regent
eller, som v. Qvanten uttrycker sig, hans misstydning och
vanställande af konungens karaktär, i en misstämning, »ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
