Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. »Sveriges förste konstitutionelle konung.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvar inom representationen den politiska tyngdpunkten bör
ligga säkerligen skall länge fortfara att intaga en framskjuten
plats på dagordningen och då rätta tolkningen af § 46 riks-
dagsordningen ännu är ett färskt tvisteämne.
Han förklarade sig nämligen gå så långt, att han trodde
den kollektiva konungamaktens eller regeringens motstånds-
kraft mot representationen icke allenast vore tillräckligt
stark, utan ock snarare blifvit för mycket begagnad. För
sin del hade han helst velat slå in på en väg, mera
öfverensstämmande med andra kammarens önskningar.
En tredje af Karl XV:s rådgifvare, nämligen F. F. Carlson,
har ock haft ett uttalande om Karl XV:s ställning till det
konstitutionella styrelsesättet. Detta uttalande, som före-
kommer i förut omnämnda personalier, är mycket generell
hållet och af följande helt korta lydelse: »Sin ställning
som konstitutionel konung uppfattade Karl XV med enkelhet
och klarhet, icke sänkande sig i den ändlösa mängden af små
frågor, icke brytande de rådslag, han fann syfta till rikenas
väl, om de ock någon gång gingo en annan väg till målet
än den hans personliga önskan skulle hafva valt».
Härmed kan ock sammanställas både De Geers redan å (sid.
146) citerade ytrande om kung Karls aktning för lagen och
samma mans erkännande, att kungen hade ett naturligt
godt förstånd, en snabb uppfattning och frihet från envishet,
hvarför han äfven kunde ge efter i det som låge honom
mest om hjärtat. Han var, enligt samma källa, för rådgif-
varne en högst angenäm kung i alla regeringsärenden med
undantag för de ministeriella och i militära befordrings-
frågor. I de sistnämnda hade han ofta nog favoriter, som
borde hastigt komma fram, och för att lämna rum åt dem,
fingo andra stundom hvad Gripenstedt kallade »gå upp som
förladdning». De Geer omtalar ock i detta sammanhang,
att han sällan så ådragit sig kung Karls vrede, som då han
en gång reserverade sig till statsrådsprotokollet emot en
ung adjutants utnämning till öfverstelöjtnant vid ett indelt
regemente.
- 199 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
