Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kung Karl som personlighet. -- Intressen och vanor. -- I familje- och hofkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bugningar. Då han med ena foten hunnit öfver tröskeln,
fäste konungen sin blick på hans sorgdräkt och frågade
med deltagande ton: »Hvem sörjer du så djupt, min vän?»
– Jag... jag ber om nåd ers majestät», stammade D., –
»det är hennes m:t änkedrottningen.» »Åh tusan», yttrade
kungen muntert leende, »inte visste jag, att vi voro så
nära släkt.»
D. lärer emellertid fått skäl att sörja; ty en annan snic-
käre erhöll den af honom sökta beställningen.
Att kungen däremot icke illa tog upp, utan tvärtom gillade
ett rättframt svar, visa historierna om ångbåtspojken, som
icke ville ge kungen kredit, och om gardisten, som icke
ville låta honom passera.
Kungen for ofta ut och in med den lilla ångbåten Eds-
viken, som då gick på traden Ulriksdal–Gustaf den tred-
jes staty, och begagnade sig därvid af partibiljetter. Men
en dag hade han glömt att taga med sig mer än en, och
som han var alldeles ensam, när han for tillbaka, och ång-
båten samma dag fått en ny biljettpojke, tilldrog sig mot
slutet af färden följande lustiga scen:
»Har herrn biljett?» frågade pojken.
»Jo, det tror jag nog», svarade kungen och såg efter i
portmonnän, men fann till sin förvåning, att han hade hvar-
ken biljett eller pengar. »Nej fan!», utbrast han skrattande,
»jag har ingen biljett och inga pengar heller! Men jag har
hemma.»
»Ja, det är nog godt och bra det», svarade pojken frankt,
»men så säger di alltid, och här ges ingen kredit!»
»Åh, nog kan du väl vänta, tills vi kommer fram till
Ulriksdal!» svarade kungen, som blef road af pojkens morsk-
het.
»Nej, då får herrn säga till kapten.»
»Bed honom komma hit då, så får jag väl tala med ho-
nom!»
Pojken gick genast efter kaptenen, som kom fram till
kungen.
- 629 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
