Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. 1860-talets Sverige och Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hör du att elden är lös?» frågade fru Pettersson.
»Visst fan hör jag det», svarade mannen, som redan fått benkläderna
på sig.
»Du skall väl ut och höra efter, hvar det är?» fortfor frun.
»Det är klart», svarade herrn.
Var det vackert väder, följde kanske frun med.
Det bär af midt i natten ned åt slussen, genom sta’n, öfver Norrbro
bortåt Norrtull kanske eller långt ut på Ladugårdslandet. Alla människor
sprungo åt samma håll, många tusen, som plötsligt ryckts ur sömnens
armar. De allra flesta hade ingen befattning med eldsläckningsväsendet,
men det var ej heller nödvändigt. Det var icke fråga om att släcka, utan
att se på och möjligtvis rädda, i hvad fall som helst att få ett kostnads-
fritt nöje.
Räddningen verkställdes på ett eget sätt enligt stockholmspatent. En
folkhop rusade in i ett hus, som låg i grannskapet af eldsvådan. Det var
också möjligt, att huset alldeles icke låg i grannskapet. En annan skara
bröt in i ett annat hus, och så vidare.
Möbler, sängkläder, böcker, papper, allt kastades ut genom fönstren,
bröts sönder, slogs i kras, fördärfvades.
Det kallades att rädda,
Under tiden brann det hus där elden uppkommit i godt mak eller kanske
med vild häftighet, allteftersom vinden blåste och byggnadsämnet var.
Det dröjde länge, innan någon spruta hann anlända. De skulle icke ut på
mönstring förr än kanske om ett halft år, och ej behöfde de nu vara i
ordning.
Och liksom vid mönstringarna var sprutornas tjänst vid eldsvådorna mera
afsedd för att blöta människor än att släcka brand.
Vattnet fattades vanligtvis. Lågorna tillväxte i styrka och utsträckning
för hvarje minut. Slutligen ankom krigsmanskap och omringade platsen
för att utestänga alla obehöriga, men de som förut funnos där, några
hundra räddare, inringades och stördes ej i sitt arbete.
Alla skreko, alla befallde. En och annan liten vattenankare infann sig.
Efter lång väntan kommo några större sprutor
»Ur vägen! Här kommer kungen!»
»Se där är prins Oskar!»
»Och prins August också!» De kungliga fruntimren synas däremot icke.
Det var dock en af kunglighetens i Sverige företrädesrättigheter att på nära
håll få se eldsvådor och hvad som där tilldrog sig till folkets förlustelse.
Befäl och kommando saknades icke. Alla myndigheter infunno sig.
Kungen kommenderade, prins Oskar kommenderade, öfverståthållaren kom-
menderade, underståthållaren kommenderade, polismästaren, öfverkommen-
danten, kommendanten, poliskommissarierna, öfverkonstaplarna, konstap-
lama, assistenterna, brandadjutanten – alla kommenderade.
- 816 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
