Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Tredje Tidskiftet. Sturarnes tid och slutet af unionen, 1470—1523 - 9. Sten Sture den yngres regering och slutet af unionstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den förnämsta af dem, vid namn Nils Arvidsson, säges hafva
fått så mycket folk tillsammans, att han redan i slutet af
November kunde börja belägringen ai Åbo slott. Till
ståthållare öfver slottet hadc Kristian nyligen insatt en man,
Junker Thomas, som var vida kraftfullare än hans företrädare.
Derjämte hade han genom iiere bref uppmanat såväl biskop
Arvid, som borgerskapet i Åbo, samt landets öfriga befolkning
till ett troget bistånd mot Wasas medhållare. Men dessa bref
förmådde ingenting uträtta; finname’ började redan allmänt
göra gemensam sak med svenskarne, och Arvid Kurk hade
öfvergått på samma sida och bistod från Kustö slott be-
lägringshären med manskap, krut och öfriga krigsförnödenheter.
Kriget begynte nu antaga en grym karakter. Junker Thomas
tog vid jultiden vid ett utfall flere svenska och finska herrar
till fånga och lät genast hänga dem utanför murarna. I Januari
1522 kom från Kristian ett bud till ståthållarne på alla slott,
att aflifva alla svenska och finska herrar, höga som låga, som
blott råkade i deras händer. Mången, såsom Severin Norrby,
gåfvo intet gehör åt denna befallning. Men i Junker Thomas
fann en dylik blodsdom en trägen verkställare. Sålunda
af-rättades på Åbo slott Tönne Eriksson Tott och lagmannen
öfver Norrfinne Hénrik Stensson Renhufvud, förutom andra
mindre betydande män. Men Eri!: Fleming, en mägtig man
af finska adeln, frälsade med list sitt lif, i det han låtsade
vara en tillgifven vän till danskarne, till dess han vid ett
utfall lyckligen kunde fly öfver till de belägrandes läger. Men
belägringen ville ej skrida framåt, och vid vårens ankomst, då
Severin Norrby med sin flotta hemtade undsättning till slottet,
måste Nils Arvidsson draga sig tillbaka till Janakkala. Åbo
stad synes vid detta tillfälle åter hafva lidit mycket;
belägrings-hären hade nämligen vid sitt aftåg antändt en del löst krut, som
förvarades i staden, och härigenom lades största delen af
den samma i aska; men det öfrigblifna af staden säges Norrby
sedan hafva plundrat. Hela landet kom åter i danskarnes
våld, och största delen af den svenska hären begaf sig under
anförande af Erik Fleming till Sverige till riksföreståndaren.
Endast en viss finsk adelsman, Nils Grabbe tdl Grabbaeka,
förde längs finska vikens kuster med sina båtar ett djerft
fri-bytarkrig emot danskarne. Flere andra flydde öfver till Sverige.
Biskop Arvid Kurk ansåg ej längre Kustö slott vara en säker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
