Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 7. Karl IX:s regering och Jakob de la Gardie’s krig, 1600—1617
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land, eröfrade Dtinamunde och började belägra Riga. Äfven
från Estland och Finland .kommo hjelptrupper landvägen och
slogo på vägen polackarne vid Pernau. Men då svenska hären
(12,000 man, hvaraf 1,000 finnar) försökte vid Kerklwlm slå
5,000 polackar, hvilka under Kodkie\vitz’s befäl hade intagit
Diinas norra strand, ledo de svenska vapnen ett svårt nederlag
genom det polska rytteriet, den 17 September. Konung Karl,
hvars häst blef skjuten, skulle sjelf råkat i fångenskap, om ej
en liffländsk adelsman, Henrik Wrede, gifvit honom sin häst,
hvarigenom han sjélf föll ett offer för fienden. Till belöning
för denna ädla handling fingo Wredes efterkommande
egendomar i Elimä (i Finland) till everldelig ego. Kriget fortsattes
derefter med vexlande lycka. Karl skulle varit benägen till
fred, men Polen gick ej mera in derpå. Äfven i sjelfva Sverige
kommo ännu gång "efter annan i dagen stämplingar till förmon
för Sigismund. Sålunda blef Hans Hansson till Monikkala,
hvilken i tiden hade bedrifvit hertigens angelägenheter i
Österbotten, öfverbevisad om hemliga ränker och halshögg» årl605.
Andra dylika stämplingar uppdagades fortfarande.
Anmärkningsvärdast var Petrus Petrosas mordförsök år 1606. Denne
säges hafva varit hemma från Österbotten och på konung
Johans bekostnad bevistat en jesuiterskola i utlandet, till dess
han vid denna tid återvände till Sverige och antogs i den nye
konungens tjenst. En gång då han var allena med Karl, drog
han sitt svärd för att mörda denne, men blef genast gripen
och afrättad. Sådana tilldragelser väckte naturligtvis Karls
misstankar äfven mot fullkomligt oskyldiga personer, men
förminskade på intet sätt den kraft, hvarmed han förde
regeringen. Tvertom begynte han inom kort ett nytt krigsföretag,
som i anseende till sina följder är en af de vigtigaste
tilldragelserna i Finlands historia.
Det var Rysslands inre tillstånd, som nu öppnade för
Karl nya utsigter. År 1598 hade czar Feodor Ivanovitsch
dött och med honom Ruriks gamla ätt utslocknat. Den
af-lidnes svåger, Boris Godunow, valdes då till czar och begynte
åter tänka på Estlands och Liftlands eröfring, b varför han
äfven kallade till sig Erik XIV:s son, prins Gustaf, som för
närvarande lefde i landsflykt. Men snart fick Godunow annat
att göra. En från Moskva flyktad munk, vid namn Otrepiev,
utgaf sig för Feodors bror Dimitri, ehuru denne blifvit mördad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
