Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 8. Stora ofreden. Finlands eröfring, 1710—1714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela den tid man sålunda kämpade i Finland, dröjde
Karl XII fortfarande i Turkiet och fäste intet afseende vid
sina undersåtars lidanden. Det var derför naturligt att en
anmärkningsvärd omkastning småningom begynte visa sig i den
allmänna opinionen, hvilket förebådade det missbrukade
kungliga enväldets fall. Likväl hade finnarne med sin vanliga
trofasthet så länge som möjligt undvikit att förebrå konungens
höga och heliga person eller ens regeringen i Stockholm. Det
allmänna missnöjet vände sig sålunda emot de i Finland
kommenderande generalerna: Nieroht, Lybecker, Armfelt, De la
Barre, samt öfverhufvud emot hela hären, emedan den med
så dålig framgång vakade öfver landets försvar. Men
småningom begynte man djerfvare och grundligare granska saken.
Redan år 1710 hade biskop Gezelius yttrat i ett af sina
cirkulär: “några hafva hållit krig för ett tidsfördrif och
blodsutgjutelse för lek; ty har ock Gud velat tukta med sin
vredes ris“. Man började allt klarare inse, att just konungens
stridslystnad och envishet förhindrade freden, och att det i
främsta rummet var det finska folket, som fick bära följderna
häraf. Hela Finland kom steg för steg i fiendernas våld.
Hvarför skyndade Karl likväl icke till dess undsättning? —
Säg hvar dröjer du, vårt skyddsvärn?
Hvilka länder, hvilka stränder
Hålla ännu högen fjettrad?
Hvilka värf och hvilka planer
Hvälfvas än uti ditt sinne,
Ställa för din hemkomst hinder?
Så ljöd det sörjande finska folkets klagan i Barthold
Vhaels runa år 1714. Äfven i Sverige begynte. den åsigt
stadga sig, att den kungliga envåldsmagten borde begränsas,
kanhända äfven Karl uteslutas från regeringen, och i spetsen
för denna rörelse stälde sig äfven flere frnske män, hvilka som
flyktingar eller embetsnuin vistades i Stockholm. Sålunda
samtyckte t. ex. såväl Arvid Bernhard Horn i rådet, som
Abo-biskopen Gezelius, som nu för andra gången hadc öfverflyttat
till Sverige, till införandet af en friare regeringsform, och bland
andra finnar märkas såsom delaktige i dessa planer vice
presidenten i Abo hofrätt Sven Leijonmark (Agricola),
landshöf-dingen öfver Tavast-Nylands län Johan Creutz, samt
banko-fiskalen Adam Schiitz (sedan adlad under namn af Frcdenstjerna).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
