Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. IV. Förföljelserna mot Grubb efter hans tillträde af kyrkoherdebefattningen i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS ÖRUBBS LIF OCH VERKSAMHET 73-
§ 17. Mot anklagames utsaga, att de, som antogo den
i Umeå lärda salighetsordningen, alltid gingo med nedhän-
gande hufvuden, anmärker Grubb, att man, så snart någon
varit bedröfvad öfver synden och ej kunnat hoppa och dansa
med de andra, strax anfört Es. 38: 5, att de hänga hufvudet
som en säf, tvärt emot den Helige Andes mening, men att
man i världslig och ofta otidig sorg opåtalt får hänga hufvudet
samt jämra sig och gråta, som om ingen Gud vore till. Telin
finner af denna förklaring, att Grubb håller ärbart dansande
och sorg i lekamliga mål för ett oskickligt väsende, samt att
enligt hans åskådning ingen kan hafva någon rätt sorg öfver
sina synder, förrän han afklädt sig alla mänskliga affekter i
lekamlig måtto, så att han hvarken glades med dem, som glade
äro, eller gråter med dem, som gråta, eller finner hos sig
någon rörelse till glädje eller sorg i lekamliga mål.
§ 18. Enär anklagelseskriften bland de i Umeå gängse
villfarelserna äfven nämnt det, att man lärde folket att bedja
dag och natt, visar Grubb i sin berättelse, att detta öfverens-
stämmer med den heliga skrift Men Telin tager ej denna
förklaring till godo, utan söker att få kåtteriets stämpel äfven
på läran om bönen, såsom den förkunnades i Umeå. I sin
blinda ifver märker han ej, huru oförnuftig och skriftvidrig
hans bevisföring gestaltar sig. Början af den ifrågavarande
paragrafen lyder: »Angående bedjande dag och natt, som nu
förmenas i Umeå idkas efter Guds ord och de heligas exem-
pel, så synes det väl underligt, att det angifves såsom ett
oväsende i religion, helst emedan det icke allenast är en högst
angelägen kristlig plikt, utan ock bör vara likasom ett dag-
ligt bröd, äro ock få som det rätteligen bruka. Men så är
att märka, i) att sådant är anmärkt och förkastad t såsom en
villfarelse och oväsende i religion år 380 efter Kristi födelse
hos massilianema eller messalianema, som för sitt trägna bed-
jande kallades euchiter, det är bedjare». I det följande för-
klarar han, att de ställen i den heliga skrift, som innehålla
maningcur att bedja alltid och utan återvändo, t. ex. Luk. 18:1;
1 Tess. 5: 16; Ef. 6: 18, »rättast böra på det sättet förstås,
att vissa bönestunder ingen dag böra försummas». Denna
tolkning menar förf., att skriften själf angifver såsom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
