Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - J. Rosengren. Några kyrkliga och pedagogiska reformtankar från slutet af 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
in uti fallet och göra dem delaktige af allt det fördärf, däruppå
följde, så har ock hans första tro haft äfven sådan makt att draga
dem under den honom upprättande förbarmarens beskydd samt
göra dem delaktige af all den nåd och förskoning, som därifrån
härrörde, nämligen omedelbart och allmänneligen. Nu kommer
det an uppå att igenkänna ömse sidors påföljder och skilja dem
ifrån hvarandra.
Första synden var ett förbundsbrott, igenom hvilket alltså
våra första föräldrar blefvo förlustige af det förbundet, som Gud
med dem strax efter skapelsen hade ingått, foedus operum,
och tillika med sina efterkommande skyldige det att umgälla.
Däremot var första tron en akt, igenom hvilken de emottogo eller
samtyckte det nya förbund, foedus gratiæ, hvilket medlaren på
deras vägnar hade hos Gud medlat och för dem afhandlat samt
därefter genom sitt första evangelium förkunnat dem; blefvo alltså
efterkommandena tillika med dem i samma förbund intagne.
Det genom första synden timade förbundsbrottet kunde ej
annat än medföra mistning af alla de förmåner både för tid och
evighet, som det forna förbundet hade tillagt människorna, ifall
de det höllo, samt göra dem skyldiga att lida både timligt och
evigt straff; däremot kunde det igenom första tron anammande
nådeförbundet icke annat än medföra förskoning ifrån dessa straffs
bättringstid, bättringsmedel och så mycken återställning af de
förlorade timliga förmånerna, som till sistnämnda ändamål hörde eller
därmed kunde instämma, samt till åtnjutande af alla, jämväl högre
och till evig salighet syftande nådemedel göra dem berättigade.
Utom dess och som synden hade en kraft, af hvilken
orsakades hos människan ett invärtes fördärf och likasom ett
själens förgift, hvilket inträngde sig uti alla hennes förmögenheter
samt uppfyllde henne med de slemmaste begär och de oroligaste
sinnets rörelser, som alla tillsammans utgjorde en stadigvarande
vanart; så hade ock den af det gudomliga ordets, nämligen första
evangelii predikan hos Adam först upptände tron den kraften att
införa sinneslugn, dämpa de oroliga affekterna samt hindra de
orena begären från att fritt utbryta, hvilken förbättrade sinnesart
på ett lika så stadigvarande sätt motverkar den fördärfvade arten,
så att ingen här i dödligheten kan i grund afklädas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
