Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - J. Rosengren. Några kyrkliga och pedagogiska reformtankar från slutet af 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 JOSEF ROSENGREN
att detta oada genom smitta utbreder sig till alla disciplarna.
Läraren får ock ofta tåla den harmen, att, sedan han användt fiere
års arbete på en sådan tölpers hyfsning och undervisning, åter-
går han till en handtverkares verkstad, blifver betjänt, klockare,
skrifgosse hos en skrifvare eller högst lärling på ett apotek.
Härigenom händer, att knappt hälften af ynglingarna, som in-
skrifvits i skolan, blifva dimitterade till akademien, och de, som
ändtligen hinna så långt, äro till större delen nr stånd att där
uppehålla sig en eller två terminer, utan de söka genast kondition,
den de ofta äro glada att få för blotta födan. Man torde icke
misstaga sig, om man påstår, att i dessa allt för sanna fakta lig-
ger en af de hufvudsakligare orsaker till skolomas misskredit hos
den förmögnare allmänheten, äfvensom här igenfinnes rätta källan
till den mängd edukatorer, informatorer, pedagoger och skolmästare,
som antingen tigga sig till eller påtruga det allmänna sin tjänst
Jag vågar icke utreda de flere obehagliga följder, detta miss-
bruk har med sig: man torde likväl med skäl kunna påstå, att
en rask och duglig bonddräng har mera förtjänst och är nyttigare
medlem i staten, än en tölpig student från detta stånd uppdragen,
om han än skulle tigga sig fram att blifva candidatus ministerii
och ordineras till en pastorsadjunkt, hvars barn han undervisat
och predikstol han beträdt de flesta helgedagar i flere år för att
vinna denna befordran; icke heller torde man förgå sig, om man
härifrån härleder den råhet och de ohyfsade seder, hvaröfver man
kanske med skäl klagar hos större delen af det yngre präster-
skapet. En servil tiggareton, en gång antagen, kan svårligen rät-
tas, och om den raisskläder hvar och en fri medborgare, är den
ännu mindre en präst värdig, som ej kan fullgöra sitt ämbete
utan sina åhörares aktning, hvilken själfva de frommaste får
knappt kunna gifva en tölpaktig herde, som utom sin dogmatik
och tillfälliga kännedom af grundspråken ej har begrepp om an-
nan ära och ej annan kännedom af världen, än den att hafva
föda af sin hjord. Men om denna orsak är den hufvudsakligaste
till skolomas förfall och den privata informationens missbrak, lär
den ock lyckligtvis icke vara omöjlig att afhjälpa. Det torde göra
tillfyllest, att konsistorierna vid strängaste ansvar ålägga inspek-
törer, rektorer och kolleger att ej antaga andra ynglingar vid
skolan, än de som, utom vanligt prästbevis om sin håg för studier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
