Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
införandet af svenskt kyrkoskick på gotland
i9c)
efter församlingarnas folkrikedom. Det förde också den
fördelen med sig, att »vinet skämmes ej heller bort, enär det icke
köpes oftare, än då mässan är pålyst, och då intet mer än som
behöfs».
Det somligstädes förekommande bruket, att prästen vid
gudstjänstens förrättande alltid stod klädd i mässkrud,
ansåg preses olämpligt. Men emedan »den gemena hopen»
kunde blifva »otålig», om så ej skedde, och då prästerna inte
utan besvär kunde föra kappan med sig från den ena
kyrkan till den andra, kunde härutinnan ingen förändring göras.
Där två eller tre kyrkor äro i pastoratet, där kunde
församlingarna gå växelvis till hvarandras kyrka, då gudstjänsten kunde
»med större devotion och uppbyggelse förrättas». Härtill skulle
man dock söka förmå allmogen godvilligt. — I fråga om själfva
ceremonierna fattades också en del beslut. Kyrie skulle alltid
sjungas efter bekännelsen, när nattvard hölls. Närmast före
evangeliet skulle Herren vare med eder icke sjungas, utan efter
gradualpsalmen skulle evangeliet endast inledas med orden Detta
heliga evangelium skrifver etc. Det responsorium, som förut
användts före evangeliet, skulle utelämnas såväl för uniformitetens
skull, som emedan prästen däraf blir »interpellerad».
Församlingen skulle stå, medan tron sjunges liksom ock under sjungande
af psalmen Alleneste Gud i Himmelrijk, så ock på de stora
högtidsdagarna, när en psalm sjunges under predikan före Fader
vår. Bönen efter predikan skulle inledas med
syndabekännelsen Barmhärtige Gud, hvarpå den vanliga bönen Dig lefvande,
allsmäktige Gud skulle läsas. Nattvarden skulle förrättas alldeles
i den ordning, den svenska handboken angaf. Efter välsignelsen
skulle någon psalmvers sjungas. 1
Dessa förändringar i gudstjänstritualen blefvo därefter
allmänt iakttagna. När Stjernman på prästmöte d. 7 okt. 1690
riktade den frågan till prästerskapet, huruvida den påbjudna
likheten i fråga om kyrkoceremonierna allmänt iakttogs, kunde
därför de tillfrågade försäkra, att man icke visste någon, som
afvek från hvad som var föreskrifvet. Den enda olikheten, som
kunde förekomma, vore, att några icke läto sjunga den
föreskrifna versen efter välsignelsen, för hvilken afvikelse de
åberopade bruket i Visby kyrka, där så icke skedde. Stjernman
1 Dessa anordningar voro i öfverensstämmelse med 1614 års handbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
