Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Joël Nilsson. The Swedish Settlements on the Delaware, their history and relation to the indians, dutch and english 1638—1664, ed. af Amandus Johnson. New York 1911
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR
215
någon budget. På sin väg till Stockholm mottog han 121 daler
och 16 öre af Nya svenska kompaniets agent, Macklier i
Göteborg. När han anlände till hufvudstaden och presenterade sina
räkningar, hade Beier ej någon befogenhet att betala honom
utan hänvisade saken till Axel Oxenstierna. Denne bestämde
då, att han skulle erhålla full betalning eller tio riksdaler i
månaden för hela sin tjänstgöring i Nya Sverige. Han fick 720
daler men var icke nöjd därmed utan fordrade äfven betalning
för den tid, som åtgått till resan fram och tillbaka, samt för
alla omkostnader, som om han från början till slut haft en
ordinarie anställning.
Johan Campanius, som 1642 erhöll kallelse af regeringen
att fara till Nya Sverige, placerades på den nya budgeten med
en lön af tio riksdaler i månaden. Han tyckes ha blifvit
betraktad som ett slags militärpredikant. Det var meningen, att
han skulle stationeras vid fortet Kristina, men kort efter sin
ankomst hit transporterades han till Upland, hvarest han bosatte
sig jämte sin familj och upprätthöll tjänstgöringen i fortet Nya
Göteborg. På grund af denna förändring var man icke riktigt
på det klara med hvem som skulle utbetala hans lön, och hundra
daler kopparmynt, som utbetalats till honom 1642, innan han
afseglade, öfverfördes från budgeträkenskaperna till Nya svenska
kompaniets generalkonto.
Campanius var den mest betydande, och han har med rätta
blifvit den mest kände af de första svenska predikanterna vid
Delaware. Han arbetade hårdt och sorgfälligt samt officierade
vid alla högtidliga tillfällen. Kolonierna eller nybyggena lågo
långt aflägset, hvilket gjorde det omöjligt för kolonisterna att
alltid komma till den centrala platsen för gudstjänsten på grund
af en stor mängd hinder och svårigheter, hvarför Campainus
ofta såg sig nödsakad att utan att bry sig om väder eller vind
gå från den ena platsen till den andra för att besöka folket
med ordet och sakramentet. Han arbetade äfven på
indianernas omvändelse och lärde sig deras språk; och de kommo ofta
för att under tyst undran lyssna till hans predikningar. Han
synes ha brukat en sträcka land i Upland, och 1648 sålde han
en kalf till Olof Stille, innan dennes afresa till Sverige, hvilket
ger vid handen, att han uppfödde boskap och hade kor och
troligen också hästar och oxar. Ar 1647 blef han trött på sitt
ämbete, då han var den ende prästen i kolonien, och skref till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
