Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DI’.N RELIGIÖSA STÄLLNINGEN I LINKÖPINGS STIFT UNDER 1800-TALET 8l
ortens länsman och affordrade honom pass. Då han förklarade
sig ej hafva medfört något, enär han icke aflägsnat sig mer än
omkring ett par mil frän hemmet och var känd af de närvarande,
belades han med fotboja och fördes till Linköping, där han
iklädd fångdräkt förvarades i cell, till dess landssekreteraren
tagit kännedom om hans prästbetyg. När han så släpptes lös,
skedde det med en förmaning att afhålla sig från att predika.
Med tillfredsställelse mottogs ock af trosfrihetens vänner den
Kungl, kungörelsen af den 20 september 1859, som medgaf frihet
för medlem af svenska kyrkan att anmoda hvilken prästman som
hälst att döpa och konfirmera dess barn och rätt för hans egen
del att mottaga nattvarden äfven i annan kyrka än den, som
tillhörde den församling, af hvilken han var medlem.
I stiftets sydvästra del, i N. och S. Vedbo kontrakt, arbetade
redan i början af 1850 talet en skollärare vid namn Pettersson
från Gripenberg för att kalla till lif en andlig väckelse. Hans
verksamhet vållade oro hos prästerskapet i Säby och Lomaryd,
hvarför det gjorde anmälan i domkapitlet om den ovanliga
företeelsen. Konsistorium lät då anställa närmare undersökning om
de olagliga andaktsöfningarna och öfverlämnade därpå ärendet
till Konungens Befallningshafvande i Jönköpings län för vidare
handläggning, hvarjämte vederbörande kontraktsprostar
anmodades tillse, att sådana åtgärder blefve vidtagna, att de komme
att förebygga dylika olofliga sammankomster för framtiden.
Någon förföljelse synes icke blifvit satt i scen. Pettersson
fortsatte sin missionerande verksamhet och utsträckte till och med
sina predikoresor till Östergötlands centrala delar, där han på
vissa punkter fann mottaglig jordmån för sitt utsäde. I stiftets
södra delar och äfven i dess västra orter spredo kolportörer från
Jönköpings missionsförening religiösa traktater, och, sedan
kon-ventikelplakatet blifvit upphäfdt, framträdde de också såsom
predikanter. Bland dessa må nämnas Svening Johansson och 1860
Sam. A. Johansson. De från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen
till stiftet utgångna kolportörerna öfvergingo ock efterhand att
hufvudsakligen blifva konventikeltalare. — Inom det nordliga
Östergötland lämnade Hellestad en tacksam mark för
missionsarbetet, uti hvilket Nyrén och Anders Nilsson gjorde sig bland
andra minnesvärda. Församlingens kyrkoherde, den förut nämnde
Teol. D:r Emanuelsson, ställde sig välvillig till
lekmannapredikanternas verksamhet. Han gick så långt i tillmötesgående mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
