Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i q 6
E. LIEDGREN
Som ett prof på Enboms psalmstil, när den är som bäst, må
anföras följande strofer ur hans Religions Sång öfver Guds försyn;
Gråt! Hans Fadersöga ser dig:
Bed! Hans Fadersöra hör
Lid! Han tröst i hoppet ger dig
Dö! och i Hans famn du dör.
Ack! hur ljuf den tanken är,
Att vi sist få somna der.
Hela verlden lofve Herren!
Bringas dygden här på fall,
Hon i evighetens fjerran
Segerns jubel sjunga skall.
Hvad hon nu med tårar sår,
Då med fröjd hon skörda får.
Men jämte dessa ypperliga strofer förekomma andra svagare
med platta eller svulstiga uttryck, t. ex. »Ingen grym och låg
passion Rår på herrars Herres thron». Af öfriga psalmartade dikter
i samma häfte må nämnas en Choral-Sång: »Dagen sig förnyar»
(på melodien af G. Ps. 303) och En Olyckligs Längtan efter
Döden (på melodien af G. Ps. 395) med en intensiv Weltschmerz
-stämning, utmynnande i denna klagan:
Hvarje föremål mig sårar,
Hela verlden är mig trång.. .
Symptomatiskt torde Enboms dikter böra tillmätas ett visst
värde — de äro jämte Lidners det starkaste uttryck, vår litteratur
före 1809 äger, för den religiöst betonade världssmärtan.1 I sin
varma, uppluckrade känslighet erbjuda dessa skalder en vida
fruktsammare jordmån för religiös poesi än akademisterna med sitt
oftast frostiga och glatta temperament. Mindre betydande äro
de religiösa diktverk, som utgifvits af den ofvannämnde Israel
Ståhlberg och Jacob Bonsdorff (Christi Död, sorgedikt, 1787).
Af denna korta öfverblick framgår redan, att håg och intresse
för religiös diktning ingalunda saknades hos den gustavianska
tidens författare. Och att ej ens den specifikt kyrkliga poesien —
psalmdiktningen — bland dem var så ringaktad, som man kanske
skulle vilja tro, skall ytterligare framgå af det följande.
Hela det svenska sjuttonhundratalets psalmboksarbete är
bestämdt af estetiska synpunkter. Den karolinska psalmboken
af 1695 ägde en hel del från början otidsenliga, språkligt
antikverade och metriskt oregelbundna nummer, som pietet och bokstafs-
1 Rent litterärt sedt innehåller det tredje dikthäftet flera vackra saker,
t. ex. den om Fröding erinrande elegien Lifvet, sång i en melankolisk stund
(märk str. 3, 7, 8) och Saknadens behag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
