Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens» svenska kyrka
2 i 3
inflytande på Vårt sanna väl än en tillförlitlig kunskap om det
Högsta väsendet och våra förbindelser till detsamma». Prosten
A. Wikblad i Säby, som 1827 tjänstgjorde som talare, upptog till
pröfning den omtvistade frågan, huruvida en allmännare läsning
af den heliga skrift kunde anses nyttig. Man hade ju i långliga tider
kunnat nöja sig med, hvad prästen förkunnat och förklarat af
bibeln. Hvarför skulle det nu vara så angeläget att sätta den i
händerna på menige man? För sin del trodde prosten, att
bibelläsning ej vore »nödvändig för hvar och en kristen för att lära
religionen». Han höll före, att bibelläsning kunde blifva skadlig
genom att hos de läsande framkalla egenrättfärdighet, i det att de
menade sig genom denna läsning förvärfva förtjänst inför Gud.
Han ville dock ej neka till, att den kunde bli en källa »till stadgad
tro och öfvertygelse, till gudaktighet», o. s. v. Han beklagade
emellertid, att »en anda yppat sig, som gjorde anspråk på
gude-lighet», ty han befarade, att den kunde urarta till separatism.
Med tanke på denna fara trodde han lyckligast vore, om
allmänheten i »religionsvägen» kände allenast bibel, psalmbok och katekes,
bibeln »dock endast i urval». När prosten D. U. Widén i Östra
Husby 1828 höll högtidstalet, förspordes en varmare medkänsla
med de framträdande tecknen till en djupare uppfattning af
bibelordets betydelse, uti hvilka han såg löften om ett allmännare
uppvaknande ur likgiltigheten för Guds uppenbarade ord.
De anförda profven ur tal af östgötapräster vid
bibelsällskapets sammanträden ge vid handen, att en del af stiftets mera
betydande prästmän ej nog beaktade den särskilda gudomliga
uppenbarelsens betydelse för det personliga lifs- och
kärleksförhållandet till Gud. Det af supranaturalister och äfven af neologer
ofta behandlade ämnet om förnuftets och uppenbarelsens
betydelse för religionen dryftades fortfarande. En präst C. A.
Gre-villius, med tiden prost i Veta och Viby, predikade 1818 i
Vadstena om »en viel tanken på den sista räkenskapen bedröfvad själs
fråga: Hvad skall jag göra? besvarad af förnuftet och uppenbarelsen».
»Förnuftet säger: Uppfyll dina plikter» o. s. v. Den som uppfyller
sina plikter, »han bäfvar icke för samvetets dom. Huru frimodig
kan han icke då möta dödens och evighetens ankomst vid hvad
ögonblick som helst» étc. »Detta försäkrar oss förnuftet, och dess
föreskrifter förtjäna i sanning att aldrig lämnas ur sikte.» Men, anmärkte
han, dessa tröstegrunder äro dock otillräckliga. Vi behöfva ock
söka Jesu nåd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
