Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK A MI I.ITÄRKYRKO VÄSENDETS HISTORIA 203
som fordom warit hafuer medh Beläte, att man icke hänger oppå
them guld, sölfuer, kosteligh klädher etc. leke tender lius för them,
icke röker, icke knäfaller, kryper etc. Ty alt sådant är oppenbara.
Hedendomen och afguderi] »-1
Ett förbud mot »afguderi och hwad ther af dependerar» torde
vid denna tid hafva varit af behofvet starkt påkalladt. A ena sidan
kvarlefde den gamla hedendomen envist långt in i senare tid, och
särskildt vid de utomordentliga tillfällena i lifvet trädde de
ned-ärfda, i hvardagslaget till mera undangömda vrår i folksjälen
förvisade föreställningarna fram igen. I krigstider och i allmänhet vid
öfverhängande faror har alltid vidskepelsen funnit särdeles
tacksam jordmån. Skildringarna af det andliga lifvet hos de nu i
världskriget kämpande arméerna bära otvetydiga vittnesbörd om
segheten hos primitiva religiösa föreställningar. Dessa likna relikter af
vinterns svartnade snö, som ibland kunna ha glömt sig kvar i
undanskymda bergskrefvor fram i sommarens tid. »Himlabref», amuletter
o. d. äro högt i kurs stående skyddsanordningar mot död och
farlighet, ej blott för romerskt eller grekiskt-katolskt troende, utan
äfven för anhängare af protestantisk konfession, ja, af en religiös
skepsis, som dock icke vågar förneka möjligheten af en magisk
inverkan af dessa föremål, hvilka det därför åtminstone icke kan skada
att bära på sig.2 Det är, som vore vi återförflyttade till den
idévärld, mot hvilken vår svenske reformator för snart 400 år sedan
bl. a. ställen i sin skrift »Een nyttwgh Wnderwijsning», till hvilken
vi återkomma, så kraftigt drog i härnad. Och kan sådant ske i det
tjugonde århundradet, kunna vi förstå, att rester af urgammal
hednisk tro och allehanda vidskepelse hos det sjuttonde århundradets
barn med deras långt bristfälligare förstånd på natursammanhanget
måste hafva ägt ett oändligt mycket större utrymme och en under
gynnsamma omständigheter vida frodigare återväxt.
Å andra sidan har Gustaf Adolf vid författandet af sin
militärkyrkoordning haft tankarna riktade ej blott på de många rent
hedniska kvarlefvorna i folkföreställningen, utan därjämte och ej minst
på sådant, som, med detta sammanflätadt, under kristen
förklädnad omhuldades inom den katolska kyrkan: helgontro och
hvarjehanda papistisk vidskepelse. De förut anförda punkterna i
kyrkoordningarna bestyrka detta samband.
1 Kyrkoordningar o s. v., sidd. 475 f.
2 El vind Berggrav-Jensen: Krigerliv og religiøsitet, 2 Opl., Kristiania
1915, sidd. 165 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
