Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Fehrman. Lunds domkapitel och prästbildningen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
D. FEHRMAN
trötthet vid den d. v. ortodoxien själf. Hvad som från
domkapitlets sida sanktionerades af dogmatiska kunskaper synes icke
lia varit af natur att befästa de unga i någon klar ståndpunkt;
sä mycket mer ställdes de redlösa inför dagens växlande
meningar. Prästseminariet har kanske, såsom förut anmärkts,
kunnat utgöra någon ersättning, och prästexamina äro därför numer
mindre än förut en mätare på det allmänna läget bland de
blifvande prästerna. Seminariets ledare voro ock bland de bättre
examinatorerna i prästexamen. Kvar står dock, att de
kunskaper, som denna examen i sin helhet utvisar, snarast te sig
som mindre fruktbärande, än hvad de varit under 1700-talet
både med afseende på mognad, omdöme och teoretiskt
vetande. 1800-talets första tredjedel var således en period för sig,
fast egentligen utan spår af sådant, som i egentlig mening var
dess eget. Den var afslutningen på hela det föregående
prästbildningsskedet, som nu förlorat sin resonans i det allmänna
medvetandet; själf är den tom på tankar och har intet
program att sätta i stället. Därmed afföra vi den från vår
granskning. Att ansatser till något nytt började spira fram
bredvid de utlefvade resterna är visserligen en utomordentligt viktig
sak; någon frukt däraf låter sig dock ej påvisas förr än under
en följande tid.
Hufvudintresset af våra iakttagelser samlar sig således kring
1700-talet. Det öfverraskande är egentligen, att dessa förhör
återspegla så föga af sin tids brytningar. Förmodligen har det
varit ett ganska sällsynt undantag, att ett domkapitel under
ifrågavarande tidsskede bevarat sin prägel af renlärighet i
gammaldags anda så genomgående som det lundensiska. Att de
nya åskådningarna icke formligen slogo igenom hos några af
domkapitlets akademiska lärarekrafter, är endast hvad man med
kännedom om deras personer kunde vänta. Men äfven i
renlärigheten gifves det skiftningar, som stå i parallell med
företeelser utanför den rena lärans råmärken, och det är frånvaron
af sådana skiftningar, som är frapperande. Man kan icke visa
på någon särskild grupp af år, där uppfattningen om hvad som
är mest centralt eller för ögonblicket mest maktpåliggande af
teologisk insikt, vikit ifrån de vanliga spåren, eller där man
gifvit relief åt tankar, som utvecklingen på andra områden —
särskildt det filosofiska — förde med sig. På sin höjd gäller
det om en eller annan enstaka examinator, att det låter sig iakt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
