Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - II. Rudbeckii panbiblicism - 3. Kristendomskunskapens betydelse för individen - C. Katekesutanläsning en undervisningsmetod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
B. RUL). HALL
efter upplaga af just sin korta katekesutläggning låta följande
fråga och svar inflyta och det, säreget nog, både en gång i början
och en gång i slutet (med nästan samma ord): »Är det då nog till
att blifva salig, att man så kan läsa dessa fem [hufvud-] stycken,
kan uttydningen, kan ock någorlunda förstå clem . . . .? Nej
ingalunda . . . Det hörer ock därtill, att man dessa stycken
flitigt och troligen brukar».
Såsom Luther och vissa KO betona, att alla eller t. o. m. blott
vissa hufvudstyckens textord vore ett i viss mån tillräckligt pensum
och såsom kyrkan efter hand och af i psykiskt hänseende bättre
utrustade individer kräfver ett allt större ocli större tilläggspensum,
så står äfven hos Rudbeckius fordran å kunskap om salighetsvägen
i viss proportion till individens utvecklingsstadium. Ingen förklaras
sålunda blifva osalig endast af den anledning, att han inhämtat
blott textorden eller t. o. m. blott vissa af dessa.1 Vid en sexårig
gosses bår yttrar Rudbeckius, att denne kommit till saligheten
och hade dock icke lärt mer än några böner och sångverser’-, och
gymnasiets rektor Jo. Terserus talar i samma anda vid biskopens
femåriga dotters begrafning. — Om än källorna från Rudbeckii
och vissa andra dåtida stift ej (såsom i flera tyska länder ocli
under flera svenska biskopar var fallet) tydligt anbefalla minskning
i krafven å vissa sådana barns och ålderstignas minneskunskaper,
hvilka vid offentliga examina åtminstone kunde återgifva innehållet
med egna ord3, så kräfver han af de å lifvets skuggsida stående
»syndarna» vanligen blott textorden med eller utan lilla uttyd•■
ningen. Blott i undantagsfall uppgifves han vid nämnda tillfällen
fordra, att de skulle dem »förstå»; vid sidan af väsentliga ökningar
i minnespensum kräfver han det sedan efter hand af allt flera bland
cle bättre situerade, bland de bättre begåfvade och bland skolbarn.
Också vittnar undervisningsstatistiken, att hans sträfvan för utan-
1 Af Paulinus o. a. finnas dock yttranden i sådan riktning, fällda t. ex.
vid visitationer. S. 135. Frågan om odöptas och andra spädbarns salighet
öfverlämnar Rudbeckius förhoppningsfullt åt Guds barmhärtighet men
bestraffar jämväl föräldrar, som ej snarast föra de små »till kristendomen».
- I likpredikan öfver G. A. de la Gardie (s. E3) säger Rudbeckius, att
denne hade uträttat det bästa och värdefullaste, ty han hade »till nödtorften
lärt känna och bekänna Gud», hade kommit till »en lifaktig och saliggörande
tro», kunnat bedja Fader vår samt uppläsa de viktigaste delarna af trons
artiklar; nu vore han rättfärdig »och arfvinge till det eviga riket».
3 Jfr t. ex. Petrus Jonæ Wex. synodalstadgar 1619 Wallquist ii, s. 594;
Zebrocynthii Meditatio vis. N 1910 11:0 63.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
