Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Lauri Ingman, Finlands kyrka efter 1809. Föreläsningar å Uppsala Universitet i september 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°°
L. INGMAN
mer att föreslå ny samt förändring och förklaring av gällande
kyrkolag, varefter kyrkomötets förslag Kejsarens och Ständernas
prövning och godkännande underställas. Detta stadgande har,
efter någon osäkerhet i början, tillämpats sålunda, att
kyrkomötet i frågor angående ändring av kyrkolag fastställer
ändringarna såväl till innehåll som form, och att regentens och
ständernas befogenhet inskränkt sig till att antaga de av
kyrkomötet godkända stadgandena oförändrade eller ock förkasta
desamma. Däremot har statsmakten icke ansetts äga rätt att med
förändring vare sig till innehåll eller form av kyrkomötets
beslut stifta lag beträffande angelägenhet hörande till kyrkolagens
gebit.
Vid fastställandet av gränserna för innehållet av begreppet
»kyrkolag», vilket härigenom fått en utomordentlig betydelse,
har självfallet i vissa fall yppat sig någon osäkerhet. Den
kommitté, som utarbetade kyrkolagen, uppställde såsom ledande
princip satsen, »att i kyrkolagen böra ingå endast sådana
verkliga lagbestämningar, vilka icke blott angå kyrkan, utan även
kunna tänkas utgå ifrån henne».1 I överensstämmelse med denna
princip uteslöt kommittén av ämnen, som ingått i 1686 års
kyrkolag, från sitt förslag, i anslutning till det Nordströmska
förslaget, bestämningar av liturgisk och pastoral natur, såsom
saknande karaktären av lag, samt diverse bestämningar
angående äktenskap och fattigvård, såsom icke tillhörande kyrkans
lagstiftningsområde. Vidare ansåg kommittén såsom
lagstad-ganden, vilka väl angå kyrkan, men vilka dock ej kunna tänkas
utgå från kyrkan, de bestämningar angående kyrkans
förhållande till staten, vilka uttrycka dels statens fulla erkännande
av och därur härflytande plikter emot den lutherska kyrkan,
dels den lägre grad av erkännande, vilken staten medger andra
konfessioner, än den lutherska. Till i 1686 års kyrkolag
ingående stadgande vilka i följd härav borde från kyrkolagen
uteslutas, räknade kommittén stadgandena om lutherska läran
såsom statsreligion (1 kap. § 1), om borgerligt straff för dem,
vilka utsprida mot lutherska läran stridande läror och för den,
som gör avfall från förutnämnda lära (1 kap. § 1), om
borgerligt straff för den, som sitter i bann över ett år (10 kap. § 4);
om främmande konfessionsförvanter (1 kap. §§ 3—5; 4
kaP-§§ 8—10; 18 kap. § 11), om vad som åligger särskilda stats-
1 Förslag till kyrkolag etc., sid. 109.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
