Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Elis Malmeström, Linnés religionsfilosofiska betraktelser i företal och inledningsord till Systema Naturæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉS RELIGIONSFILOSOFISKA BETRAKTELSER
2 C)
upplaga, även det förhållandet, att Linné här under rubriken
Theologice lagt till två korta satser, i vilka den av Linné
jämförelsevis sällan brukade termen Nemesis förekommer. I femte
upplagan heter det alltså under Theologice: »Te ultimum finem
creationis; ... ut ex opere agnosceres Creatorem
omnipotentem, omniscium, immensum & sempiternum DEum, cuius sub
imperio quod moraliter vivas, a justissima ejus Nemesi
Convin-caris». I översättning: »känn dig själv såsom skapelsens yttersta
gräns; ... så att du av verket lär känna den allsmäktige,
allvetande, väldige och evige Guden, lever moraliskt under hans
herravälde och övertygas om hans fullkomligt rättvisa
Nemesis». I stället för Nemesis kunde sättas begreppet vedergällande
rättfärdighet eller ännu rättare moraliska världsordning. Det
är här icke meningen att utveckla innebörden av detta centrala
begrepp i Linnés religionsfilosofi och uppfattning av människan.
Det skulle föra alltför långt. Här har det gällt att påpeka, dels
att Nemesis-tanken finnes utförd i Systema nat., svagt i fjärde,
fullt tydligt i den femte originalupplagan, dels hur Linné, när
han utför denna tanke, gärna går tillbaka till de romerska
stoikerna Plinius och Seneca. Utom dem citerar han dessutom
Ovidius (Lev oförvitligt, Gud är nära), den stoiske satirförfattaren
Persius (Sat. III: 71) och i frågan natur-uppenbarelse eller
skapelse-skrift även de båda kyrkofäderna Tertullianus och
Augustinus. Ett detaljerat uppspårande av Linnés lån hos respektive
författare synes här vara så mycket onödigare som Linnés
tankar här ha den bakgrund, som med ett enda ord kan anges
som Nemesis. Att Nemesis spekulationen stöder sig på den
romerska stoicismen som på en av sina fasta pelare, är ju klart
för var och en, som blott hastigt bläddrar igenom
anteckningarna av samma namn. Här är den stoiska morallärans
betydelse uppenbar. Däremot är det ej lätt att se, även om man
läser igenom alla Linnés 186 akademiska avhandlingar och
företalen m. m. till hans vetenskapliga skrifter, att den stoiska
ele-mentarläran är en del av hans trots all personlig färgning
eklektiska världsuppfattning. Väl förekommer termen element
men sällan i sådant sammanhang, att dess genesis därmed röjes.
De hänvisningar Linné i t. ex. Amænitates academicæ gör till
klassisk litteratur äro lätt räknade. Seneca citeras på ett par
ställen ur Quæstiones, men utan källhänvisning. Således
halden i det föregående företagna undersökningen av Linnés bero-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
