Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl Allan Moberg, Biskop Brynolf av Skara vår förste kyrkokomponist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 88
CARL ALLAN MOBERG
därför antagligast, att den skrivits i vårt land av en under
franskt inflytande skapande diktare och komponist.
De tvenne andra texter, som följa denna sångvisa,
förekomina blott i en enda mig bekant källa, nämligen i en svensk
dominikanerhandskrift1 och äro skrivna — som ovan nämndes
till den helige David och aposteln Bartholomeus. David firades
— så vitt bekant är — särskilt i Västerås stift bland
domini-kanerna, vars konvent i Västerås upprättades år 1244, och
därvid användes utom denna sekvens ännu en annan: Ante
mun-dum mundum sciuit2, som också finnes upptagen i Graduale
Arosiense (det s. k. Graduale suecicum, tryckt omkring år 1493).3
Bartholomeus firades i Linköpingsstiftet rped tvenne sekvenser
Diem festum Bartholomaei och Eia Christo cantica4, den
förstnämnda fr. iooo-talet, den senare fr. 1300-talet.
Davidsekvensen torde väl ej ha tillkommit vid Västeråskonventets första
tid, enär munkärna hade annat att tänka på än litterära och
musikaliska nyskapelser. Överhuvud måste man antaga, att
några nya texter knappast skrevos i Sverige förrän i senare
delen av 1200-talet, vid vilken tid sekvensen till Sveriges
natio-nalhelgon Erik (Gratulemur dulci prosa) tillkom.
Hava vi alltså gjort sannolikt, att sekvenstexterna till vår
svenska sångvisa icke torde ha tillkommit före slutet av
1200-talet, låter sig likväl ej på denna väg fastställa vilken av de
trenne texterna, som först försågs med melodin, alltså är att
betrakta som dess originaltext. Man torde emellertid kunna
utgå från, att den text, som bäst sluter sig till melodin, som
bäst förenar sina aksenter, både logiska och rytmiska med
sångvisans rytmiska ordning (jag vill ej begagna ordet takt),
att denna text är den ursprungliga.
Här skall ej ingås på den svåra frågan om sekvensernas
utförande under den senare medeltiden, om de blevo
mensure-rade eller icke, om taktskema eller ordaksent behärskade deras
1 C. 513 (Uppsala universitetsbibliotek), skriven 1517.
2 A.H. 42: 206.
’ Lindberg påpekar i sitt arbete Die schwedischen Missalien des
Mittelalters I, sid. 185, att Davids namn förekommer i svenskt diplomatarium år
1410 men ej förr kan säkert påvisas.
* Den förstnämnda texten i Codex Upsal. C. 427, den senare i Cod.
Upsal. C. 415, bägge Linköpingsmissalen från 1400-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
